Det är ett spel. Ganska simpelt, gjort för två.

Det krävs inte så mycket förberedelser, några blickar och ett par utbytta ord sen är tärningarna i rullning.

Reglerna lär man sig under spelets gång, det handlar om att möta sin motståndares svagheter, lära sig hantera situationer. Det är meningslöst men underhållande. Svårt att sluta, man vill nå topparna i form av lyckorus, bekräftelse. Och alla vill nå dit, alla vill vara en del av spelet.

En del ger sig in i det, gör vad som helst och glömmer konsekvenserna.

Vet tillslut inte hur de ska ta sig ut, det blir allt mer komplicerat.

Det finns inga vinnare i lekar för två, men det finns förlorare. Spelet är slut när en av dem är äkta.

Får känslor för sin motståndare. 

Igår blev det en spontanare till Flen och Ellen! Direkt efter jag hade gjort ett prov i digital musik tog vi + Hedvig tåget och hamnade tillsist ute på landet. Vi hade hur mysigt som helst, kollade Hawkingdokumentär och gick sedan upp på taket för att skåda stjärnorna. Idag har vi pluggat, lagat lunch och kollat ännu en dokumentär. Nu är jag hemma och ikväll har jag varit ute o sprungit. Efter en hel del intensiva helger har denna känts ovanligt lugn, faktiskt riktigt skönt!