Men, nu är jag fri! Och jag måste ta vara på livet, så därför bokade jag för en månad sedan en resa till Hillsburgh i Kanada. Vad i helsike ska hon göra där tänker ni nu! Jo, under dessa 3 år i skolan har jag saknat hästlivet något enormt emellanåt så nu jag tar tillfället i akt att kombinera två av de bästa sakerna jag vet i livet - resa och hästar. Jag ska nämligen jobba på en stor gård där de sysslar med uppfödning av ponnys och hästar, körning, hoppning och utbildning. 

Året var 2012 när jag för första gången flyttade till en stad där jag inte kände en själ. Då var jag 16 år. Nu, när jag är 19 känner jag att jag måste uppgradera och utmana mig själv ytterligare. Därför flyttar jag nu till ett land där jag inte känner en själ.

Nervositeten har konstigt nog inte dykt upp än, vilket gör mig nervös. Men jag är väldigt bekväm av mig så att oroa sig för mycket orkar jag helt enkelt inte med. Att säga farväl är dock något jag inte vet hur man gör. Jag försökte nyss skämta med pappsen om att man ju inte får ta med sig pistoler ombord samtidigt som jag blev torr i munnen, jättevarm och höll envist tårarna tillbaka. 

För ett år sen skrev jag på bloggen att "om ett år befinner jag mig på en plats där ingen vet mitt namn". Den drömmen går nu i uppfyllelse.