Citerar en av de största poeterna i vår samtid eftersom han sätter ord på känslorna. Kommer ju troligtvis bli gudmor till ditt barn så det är ju ungefär samma sak som father. Idag pratade vi i två timmar om livet och allt.

Framtiden väntar på oss.

Idag har jag bara ridit en samt longerat några stycken. Jag fick jobba lite med ettåringen och den 2-åriga hingsten också. De får lite mer självförtroende för varje dag som går och det är så kul att se dem utvecklas. Men man får vara på sin vakt, plötsligt blir man biten i armen eller så bestämmer de sig för att ställa sig upp för att få som dem villl. Denna osäkerhet gör att jag föredrar att jobba med de som redan är inridna!

Imorgon får jag ansvara för farmen lite på egen hand för de andra åker iväg till Palgrave och tävlar igen. Xoxo

Ikväll följde jag med Alex till stallet där han har sin häst. Han är trevlig, pigg, stor och jättefin! Hans häst alltså.

Igår var det en grå och regnig söndag här på farmen och jag gick omkring och gjorde det ena och det andra. Framåt kvällen började mitt hjärta slå snabbare. Jag skulle göra något som jag aldrig gör. Men som dom säger - efter regn kommer solsken och det kändes verkligen så inom mig också när jag satt i en gmc med en vacker solnedgång i horisonten på väg in till stan. Inte för att jag hade tid att fokusera på det så mycket. Hade verkligen en rolig kväll iallafall! 

 

Idag har jag ridit Sunshine och Wink bland annat och idag har jag varit här i två veckor, wow tiden går fort! Jag vågar svara i telefonen nu också, den ringer ganska ofta så jag måste. 

 

Två av dem kvalade även in till en större show senare i höst!

Ikväll har vi varit hemma hos Kirstens föräldrar på en jättetrevlig middag! Jag fick till och med gin&tonic och vitt vin så ska inte klaga alls. 

 

 

 

 

 

 

Ni vet när man har en bra morgon och känner på sig att det kommer bli en bra dag? Så blev det inte.

Denna förmiddag upptäckte vi ett stort öppet sår och svullnad på Minstrals bakben. Hon fick det i hagen någon gång under natten och veterinären fick komma och sy ihop det. Som tur var så gick såret inte så djupt så hon kommer vara återställd om 10 dagar ungefär. Men jag blev ändå lite nedstämd. Min kompis blev ju sjuk.

 

Idag red jag Sunflower och Dande, sen följde jag med Kirsten till hästsjukhuset (en till skadad häst). Det var stoet Hannah som vi lämnade där eftersom hon har brutit ett griffelben på tre ställen, men just det benet har inte någon större funktion i hästens ben så veterinären ska helt enkelt bara plocka ut det. Om jag uppfattade allt korrekt. Hästens anatomi är väldigt komplicerad för mig att förstå. 

Hej!!!

Vaknade av att det regnade imorse, mysigt faktiskt. På förmiddagen red jag bara Phoenix och Wink, den ena 4-åringen hade för mycket energi till en början och den andra för lite. Ibland händer det att man inte får en bra känsla under passet men då måste man komma ihåg att det är unghästar man sysslar med. Det viktigaste är att inte bråka i onödan, söka framåtbjudning och att alltid avsluta med något simpelt eller roligt, så man inte sitter av och är frustrerad. 

I övrigt har den här dagen känts så avkopplande, jag har bara gått omkring och gjort det ena och det andra i min egen takt. Ikväll efter middagen fick jag hjälpa min lillasyster med matteläxan, men tyvärr kunde jag inte hjälpa henne med franskan. Om jag har förstått det rätt så är franska huvudspråket i hennes skola och de pratar bara engelska under rasterna.

På lördag ska jag få följa med på en show och på söndag är jag ledig!

På förmiddagen red jag Wink, Phoenix och Minstral (som vanligt). De är väl mina nu för ett tag antar jag. Känns mycket bra. Jag har bara varit här i en vecka men börjar redan komma in i rutiner, är det inte galet hur fort man kan anpassa sig? Varje dag lär jag mig dock något nytt som tillexempel: att leda 5 ponnys samtidigt, lyckas öppna grinden och släppa ut dom i sin hage utan att orsaka trubbel; Att det är jätteskönt att arbeta utan smink, för svetten bara rinner ändå, eller så ser man ändå brun ut för att man blir så skitig. Och att det på riktigt finns människor som jobbar med att kommunicera med hästar, katter och GETINGAR. Det kallas för communicator och jag träffade en sån idag.

 

Så idag började Kilby skolan igen och det var ovanligt lugnt på gården. Nu när hon inte kan hjälpa till i stallen hela dagarna måste jag hitta någon som kan ersätta henne. Alltså en tjej som kan komma hit inom kort och som är tillräckligt liten för att kunna rida B-ponnys. Inte den lättaste uppgiften. En tjej från Kanada vore väl smidigast men enligt Kirsten är det enklare att hitta någon från Europa. Kanadensarna är inte intresserade av detta eller vill ha bra betalt påstår hon. Well, wish me good luck!

Hallå! Statistiken har skjutit i höjden de senaste dagarna och jag har fått höra att en och annan tycker det är intressant att följa mig på mitt äventyr nu, genom bloggen. Jättekul tycker jag!!

Idag har jag varit här i exakt en vecka och ja, det har verkligen varit en omställning. Från att sitta i skolbänken och bara prata svenska till att gå omkring på gården och bara prata engelska. Jag är ganska säker på att jag gillar ett av alternativen bättre. Jag har tänkt mycket på vad jag har fått ut från gymnasiet och hur de åren har påverkat mig. Att sluta med hästarna var nog ett av de sämre besluten jag har tagit eftersom jag på så sätt tappade en del av min identitet. Att ha något att luta sig tillbaka på när allt annat känns tungt, en plats där man kan vara sig själv. 
Det kändes som jag bara var en i mängden med en hög skolböcker medan mina vänner från skolan alltid på något sätt lyckades överträffa mig. Någon var fantastiskt duktig på fotboll, en annan bilar och den tredje verkade bara ha ett perfekt liv eftersom personen var omtyckt och POPULÄR. De hade sina identiteter och där stod jag och undrade vem jag var och hur framtiden skulle bli.

 

Okej så denna måndag började med att jag kom ut i stallet och började pyssla lite, sen kom Kirsten efter ett tag och bad mig gå till ridhuset och hålla i en lektion. Man säger inte gärna nej till henne så jag traskade bort dit och genomförde privatlektionen. Det gick ganska bra, tjejen var bara sju år och ponnyn var snäll så. Där stod jag i mitten och undrade hur fan man säger halt, "ehm can you do a halt at letter B? No, stop the horse.."

Phoenix, Minstral och Wink kändes alla superfina idag trots sommarvärmen. Jag börjar väl hitta de rätta knapparna. Kilby red 8 ponnys. Hon börjar skolan imorgon så hon ville väl passa på nu!

På eftermiddagen åkte vi iväg till en sjö och njöt i solen ett tag innan jag gjorde kvällen i stallet. Idag fick jag göra det på egen hand och jag är fortfarande lite förvirrad pågrund av alla paddockar, hagar, namn och vilken häst som ska gå i vilken.

 

Nyss ringde det från Sverige och i luren var en Stina, ca 7 år gammal som behövde prata med sin bästa vän efter en mardröm. Om du inte redan visste det finns jag här för dig alla tider på dygnet. Jag behöver inte ens skriva att jag saknar dig för det gör jag ändå så fort du inte är här med mig.

Lördag = Sovmorgon! Vaknade dock vid sju och kände mig pigg och glad vilket är väldigt ovanligt för mig vid den tiden på dygnet. På förmiddagen red jag Wink, Phoenix och Minstral och på eftermiddagen provred jag Dande, en jättehärlig Morganhäst. Hans ägare dyker tydligen aldrig upp..? men jag som har tid och ändå bor här tar gärna hand om en extra.

 

Sen kollade vi på Grand prix från Aachen, det är ju så i en hästintresserad familj att när det sänds på tv,n måste alla sitta samlade en stund i soffan. Kilby ritade tatueringar på min arm och frågade envist vilken min favorithäst var av de jag hittills har ridit, trots att jag har sagt att vi får vänta några dagar till innan jag bestämmer mig. Hon börjar redan kännas som en lillasyster.

 

Ikväll kom Nikki och Kirstens föräldrar över på middag, vi grillade och det var jättemysigt. Vi satt ute på verandan när det plötsligt började ösregna så vi fick skynda oss in. Kändes precis som hemma i Sverige. Något som är lite frustrerande är att det är så mycket nya ord som jag inte förstår när man har en konversation runt middagsbordet. Jag gillar att lyssna men vill också vanligtvis kommentera allting eller komma med åsikter. Haha så frustrerande när man inte riktigt hänger med!    

På gården finns det ungefär 50 hästar och ponnys och i kanada delar man in dem i storlek small, medium, large. Dom jag rider är large eller D/maxade D-ponnys som vi kallar det i sverigeland.

På eftermiddagen hjälpte jag Nikki att fixa allt i stallet inför natten, hon är 20+ så det är kul att ha någon i sin egen ålder här också. Hon påpekade att det är såå lugnt här men det är faktiskt det jag gillar med att vara här. Att bara vara. Andas. 

Idag har jag och mina sårade hälar haft en bra dag! Den började som vanligt klockan sju med att jag kom ner till köket och där stod Kirsten och fixade frukost. Pannkakor med nutella. Hittills har hon även fodrat mig med croissanter och frågat om jag inte vill ha en morgon-muffins också. Perhaps not. Nordamerikaner anser att allt som inte är snabbmat är hälsosamt, typ. Nåväl hon lagar iallafall väldigt god mat!

 

Efter att jag blivit omplåstrad traskade jag ut till det ena stallet och gjorde morgonrutinerna där. Efter det kom Kilby och hennes kompis Maddie och vi gick och hämtade hästarna i den jättestora sommarhagen. Vi tog ut varsin häst till utebanan där Kirsten hjälpte oss med hindrena och så. Det var första gången jag hoppade på vääldigt länge, dock inga stora hopp och hästarna är okomplicerade och lydiga. Men det var såå kul att få hoppa igen! Jag började med Phoenix och hoppade sen Minstral, hennes framåtbjudning var lite bättre så hon var jag mest nöjd med. Efter de två red jag Wink på utebanan, en väldigt trevlig 4-åring.

 

Efter lunch fyllde jag upp vatten i paddockarna och tog in hingstarna. Sen hade jag lite tid över så jag började plocka med blommorna vilket Kirsten blev väldigt glad för haha. De frågade om jag var trädgårdsmästare och så vidare men jag bara "ööh nejnej jag bara.. gillar blommor och så". Som sagt, det finns alltid något att göra! 

Idag har jag även pratat med stina!!! Precis innan jag skulle flyga iväg ringde hon och då sa jag att hon skulle såklart bli den första jag ringde till när jag kom hit. Så blev det! Ett känslosamt samtal pågrund av att vi aldrig har varit så här långt ifrån varann plus att saker har hänt. Plötsligt var klockan halv fem så jag sprang ut till Julie och hjälpte henne med eftermiddagssysslorna i det andra stallet. Det kom världens åskoväder eftersom det har varit så varmt den senaste veckan. Nåväl, ikväll kom Kirsten och Kilby hem med choklad till mig, vi åt middag och sen fick jag hjälpa Kilby med att peka ut vilka pennskrin, lunchväskor med mera jag tyckte hon skulle ha med sig till skolstarten nästa vecka. Hon gillar inte skolan alls säger hon men allt ska vara organiserat ändå!

Åh, justdet. Det finns en jättestor fux här och ägaren är ung, kör en jättesnygg bmw, har ett jättefint leende. Men när jag sa till kirsten att han ser bra ut skrattade hon och sa "he is so gay though!!" Typiskt mig att för en gångs skull träffa en trevlig kille som visar sig vara gay och typiskt mig att bli för privat i min blogg.

Min tredje dag här på gården går mot sitt slut. Idag på morgonen träffade jag Kilby för första gången, Kirstens 12-åriga dotter. Hon har varit ute och campat några dagar! Jättesöt är hon, full av energi. När jag hade lärt mig morgonrutinerna i det ena stallet gick hon och jag till den stora sommarhagen där det går runt 25 hästar för att hämta några av dem. Jag har noterat att hennes två rum i huset är helt täckta av rosetter och de ligger lite överallt i huset, stallen och bilarna också. Så jag frågade såklart om hon siktar på att bli en proffsryttare som Eric Lamaze. Hon svarade med ett stort leende "YAS!" Sedan hon var 2 år har hon ridit ponnysarna på gården och en vanlig dag rider hon fem stycken. Hon har väl ganska goda möjligheter om man säger så!

 

Idag har det varit runt 33 grader så på förmiddagen red jag bara Phoenix och Minstral. De båda fick jobba ungefär en halvtimme på utebanan och det räckte för att bli genomsvett. Efter det fortsatte arbetet på gården och det finns ju alltid något att göra. Denna dag hade varit superbra om det inte vore för mina enorma skoskav på mina hälar. Alltså det är så typiskt mig. Jag har haltat hela dagen och hoppat i Kirstens crocs så fort jag fått chansen. Anyways, efter lunch kom Nikki (Kirstens brors fru) hit och vi åkte iväg för att bada i en liten flod i närheten. Det var små vattenfall där och det var SÅ fint. Jag älskar redan naturen här. 

 

På eftermiddagen hjälpte jag Julie i det andra stallet igen med eftermiddagsrutinerna. Det kom också små livliga barn som skulle ha sin ridlektion. Ikväll har jag tagit med kameran ut på en tur, haft middag med Kirsten och Kilby samt tagit en skön dusch. XOXO

Yes, jag lyckades faktiskt ta mig hit till Beaverwood farm! Själva resan som jag oroade mig lite för gick helt felfritt, det kändes som 3 timmar istället för 9 och jag fick fönsterplats vilket jag blev superglad för. Att mellanlanda på Newark var inte heller några problem, trots en av mina gigantiska väskor och att jag var tvungen att ta tåget till en annan terminal. Det första jag såg när jag öppnade dörren till utgången på en av Torontos flygplatser var en massa människor och skyltar. Men skylten som visades upp rakt framför mig var faktiskt den med just mitt namn. Kirstens föräldrar var där för att hämta upp mig och skjutsa mig till farmen och vi gick genom den enorma flygplatsen bort till parkeringen. En sak jag noterade direkt var att här i Kanada kör alla fina bilar, eller stora. Vad är det med Sverige och våra gamla volvos från 90-talet egentligen? Nåväl, en annan sak jag har oroat mig för är engelskan och att helt plötsligt börja använda ett annat språk. Ovärt att oroa sig. I bilresan på väg till gården (det tog nästan 2 timmar på grund av trafiken) babblade vi på konstant om det ena och det andra. Jag lär mig ett nytt ord var femte minut och mannen som satt bredvid mig på flyget berömde min engelska samt en man som jag träffade i stallet idag.

 

När jag anlände till gården möttes jag av Kirsten som äger gården, hon visade mig runt och jag blev väldigt nöjd med vad jag såg. På tredje våningen i huset bor jag! Ett stort och mysigt rum som jag har för mig själv. Egentligen skulle jag ha delat det med en annan svensk tjej, men hennes hemlängtan tog över. Hon hade precis börjat dejta en kille när hon flyttade hit, dom var nykära och sen.. kom han hit!! Med en stor bukett rosor. Han åkte hem och hon stod inte ut här, utan honom. Så hon drog också hem till Sverige igen. But, I don't blame her, håll hårt i den karln! Finns ens såna? Måste vara en på miljonen eller något sånt.

 

Okej, idag klev jag upp klockan sju och arbetsdagen började efter en snabb frukost. Kaffet här smakar gott så allt är i sin ordning. I 30 graders värme har jag tagit in och ut hästar, lärt mig några delar av systemet och organiseringen, ridit Phoenix, Minstral och Sunflower på utebanan, fodrat, mockat, sopat och såklart gjort lite random jobb såsom att ta ned alla flugfångare i hela stallet, sätta upp nya samt plocka äpplen. Japp. Det är inte en smart chef om hen inte låter dig göra lite skitgöra dag 1. Kirsten är en väldigt trevlig och busy woman, hon gör nånting hela tiden. För att inte jag ska stanna upp och inte veta vad jag ska göra ger hon mig flera instruktioner samtidigt eller berättar vad jag ska göra när jag är klar med den första uppgiften. Därför har den här första dagen rullat på smidigt och det ska bli kul att komma ut och lära mig ännu mer imorgon! Förhoppningsvis har jag tid imorgon att ta med kameran ut och fota, det är så otroligt fint här! Och fridfullt. Lite komiskt att 8 mil härifrån ligger en av de största städerna i världen.