Snälla någon ge mig värme, ljus, sommar, lycka.

De senaste veckorna har jag gått o funderat mycket, fått höra saker som har fått mig att tänka och värdera annorlunda. Jag inser att jag håller på att bli vuxen nu, på riktigt. Ändå känner jag mig mer som ett barn, klantig, dum och nyfiken som ständigt söker tryggheten. Jag vill bryta mig loss men det är alltid något som hindrar mig och oftast är det jag själv. Jag jämför mig ständigt med någon annan och försöker leva upp till mina egna förväntningar. Söker en identitet när jag är bland människor och vantrivs ensam. Distansen till de jag älskar mest känns och märks av betydligt oftare nu och jag vet inte om det är bra för mig eller inte. Det är jobbigt att sakna. Vad enkelt det var när man var liten! Livet är ett pussel och jag antar att jag måste börja jobba på mitt eget mer seriöst nu, bit för bit.