till minne av


Inlägget postades 2017-01-23 klockan 23:00:00.
Som: Erica
 
12 oktober 2016. En dag som jag aldrig kommer glömma. Dagen då jag förlorade det finaste jag någonsin har haft.
Du kan välja fel väg i livet men efter ett tag komma på rätt spår ändå. Du kan förlora en vän men svälja stoltheten och återuppta kontakten. Du kan gå miste om en häst men veta att den får kärlek av någon annan. Du kan förlora en pojkvän men skaffa dig en som är 100 gånger bättre. Du kan också förlora din mamma, men hur länge du än söker kommer du aldrig hitta någon som kan ta hennes plats.
 
Onsdagen den 12 oktober. Jag vaknar upp bredvid min käraste. Vi går upp tidigt och det är mörkt ute. Vi smyger till jakttornet och sitter på pass under morgonens första timmar. Det är kallt, lite mörkt och lite spännande. Jag har fått upp ögonen för jakt sedan en tid tillbaka. Det verkar så himla spännande och intressant och då måste jag såklart få prova det på riktigt. Det enda jag såg var en ekorre. Det verkade ganska lugnt runt åtelplatsen så vi vände hemåt.
Vi satt i det mysiga köket i huset på gården och åt frukost. Jag blickade ut över sjön men blicken drogs troligtvis mest till honom. Aldrig tidigare hade jag träffat någon som fick mig att känna så starkt. Min kärlek till honom går inte att beskriva med ord. 
Vi åkte till Linköping för han skulle kolla på en maskin som till stor del skulle bli hans. Han såg nöjd ut när han såg den. Sen åkte vi till Ikea för att shoppa. När vi var på väg dit skickade jag ett sms till mamma och frågade om hon ville ha något därifrån men det ville hon inte. Vi bestämde att vi skulle ses på kvällen. Jag önskar att jag hade ringt istället. Jag tänkte att hon skulle få något ändå så jag köpte ett doftljus. Som att mitt undermedvetna visste att jag skulle behöva tända ett ljus till minne av henne, dagen efter. 
Vi styrde bilen hemåt igen och var i hans lägenhet en stund. Jag skickade ett sms till mamma och skrev att vi nog skulle komma runt halv åtta. Hon svarade aldrig. Jag tror inte ens hon läste det. Helt plötsligt kände jag mig känslig och sorgsen. Jag ville ut, bort, bort från mig själv och hem till mammas trygga famn. Det kändes väldigt starkt och jag hade inte känt något sånt på väldigt länge. Det var en känsla som drabbade mig just då och såhär i efterhand kan jag förstå varför. Det var då hon dog. 
 
När vi åkte hem till mammas lägenhet på kvällen var hon inte där. Jag insåg inte förrän senare att hon var försvunnen. Jag tänkte direkt att det fanns en naturlig förklaring och att hon snart skulle höra av sig. Förnekelsen till att hon var borta började redan där och jag lever fortfarande någonstans i den fasen för att orka leva vidare. Trots att hon sedan ett tag tillbaka hade dragits djupt ner i en depression kunde jag inte förstå det. Bara det var svårt att ta in, hon hade alltid varit den mest positiva och glada människan i min närhet. Så snäll, omtänksam och prioriterade aldrig sig själv före någon annan.
Allting gick så fort. Sökandet efter henne påbörjades dagen efter. Vi väntade länge på att få svar från polisen som skulle spåra hennes mobil. Framåt kvällen fick vi svar och sökandet kunde börja på allvar. Allt som hände därefter kändes overkligt. Det kändes som att vara med i en film och som att jag var någon annan. Att jag var en främling i min egen kropp och att det egentligen inte hände mig. Det var mörkt ute, kallt, hundar skällde, någon pratade med en främling på engelska, polisbilar blinkade och det var människor utom sig av oro utspridda på platsen. Hoppet rann ut lite mer för varje minut som passerade. Det var en så bisarr och surrealistisk upplevelse och det är svårt och otroligt jobbigt att tänka tillbaka på det och återkalla minnena. Så många gånger som de har hemsökt mig. 
Men jag behöll lugnet och hoppet. Tills en polisman sa till mig att han hade något att berätta. För tillfället var jag ensam med han och hans kollega och fick beskedet först av alla. Jag förstod direkt samtidigt som jag inte förstod något alls. "Ibland känner man sig liten" sa han. Det här händer inte mig, det händer inte min mamma tänkte jag. Men det hände mig och min mamma var död. Något inom mig gick sönder och tusen tankar snurrade i huvudet. Hur skulle jag leva vidare nu, utan henne.
 
Min mamma. Som hade givit mig villkorslös kärlek i 20 år, som hade gjort allt i sin makt för att jag skulle få ett så bra liv som möjligt, som hade varit så stolt för minsta lilla jag åstadkommit, som alltid gav mig komplimanger, fick mig att skratta, ville veta mer än vad hon behövde om mina vänner, frågade vad det stod i senaste sms,et från min pojkvän, frågade vad jag tyckte och tänkte om kärlek, relationer, politik, framtid, drömmar. 
Hon sa att hon önskade att hon var mer som mig. Hon beundrade mig och frågade ofta om jag kände hur mycket hon älskade mig. 
Om jag bara hade fått chansen att hålla om henne igen. Jag tror att jag aldrig skulle ha släppt taget. Om jag bara hade fått chansen att berätta igen att hon betyder allt för mig. 
 
Jag kanske borde vara förbannad för att hon har lämnat mig. Men det går inte. "Sometimes love is not enough."
Hon sa många gånger att den här världen var för kall och hård. Jag håller med henne och till viss del kan jag förstå henne. När jag var deprimerad för många år sedan kände jag mig så vilsen och såg ingen framtid. Men för mig ljusnade det fort. Hästarna och vännerna har alltid varit min räddning. 
Jag borde också känna att jag kunde ha gjort mer för henne. Och det har jag känt. Folk säger att man inte ska tänka så men man kommer inte ifrån det. Alla känslor är tillåtna i denna situation och jag har redan känt allt. Vrede, förtvivlan, panik, ångest, smärta, saknad, skam. Kärlek, gemenskap.
Men detta kom som en total chock för mig och för alla som kände henne. Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att detta skulle drabba just mig och min familj. Första tiden var som att leva i en mardröm som man inte kunde vakna upp från. Därefter började jag reflektera över hur vanligt detta faktiskt är idag - den psykiska ohälsan. Jag kände starkt medlidande för personer som har förlorat någon närstående och insåg att jag inte var ensam om det här. Det gav mig styrka. Det finns dom som har så mycket mer problem än vad jag har, som aldrig ens får träffa sin mamma eller vet vem hon är. Det tycker jag är fruktansvärt. Jag fick ha min mamma, min ängel, här på jorden i 20 år och det är jag oerhört tacksam för. Det kunde ha blivit många fler år och det går inte att komma ifrån. Men det viktigaste av allt är att hon gav mig och min syster en fantastisk barndom och tonårstid. Jag är så stolt över henne. Jag hoppas jag blir en lika bra mamma som hon var.
 
Att acceptera och gå vidare har varit svårt. Jag har inte ens accepterat det och än mindre förstått. Utifrån fakta kan jag till viss del förstå men det riktiga svaret på frågan varför kommer jag aldrig få. Varje människa är unik så att förstå sig på hur någon tänker kan vara väldigt komplicerat. Men det jag vet är att alla har problem och det kan vara vad som helst - jobb, relationer, komplex. Vi alla brottas mot våra egna demoner. För guds skull, ni som läser det här. Var snälla mot varandra. Och mot er själva! Din tid kommer.
Jag har dragit en del lärdomar från det här - min totala katastrofala 20-årskris. I somras innan allt det här hände hade jag en dominerande tanke i huvudet - jag måste bli framgångsrik och göra något vettigt med mitt liv. Helst nu på en gång. Den här vansinniga pressen och stressen har varit återkommande i mitt liv och jag känner fortfarande av den. Troligtvis var det också den som drev mamma till vansinne. Man ska inte bara ha ett perfekt förhållande, familj, utbildning, jobb, allt. 
Jag har insett vad som är viktigt i livet. Mamma sa alltid "meningen med livet är kärleken och mina barn." Och jag är beredd att hålla med henne. Har man kärlek i sitt liv så ser man på världen med andra ögon. Jag har fortfarande drömmar och mål men det jag vill allra mest är att alla i min närhet ska må bra och få vara lyckliga. Att jaga lyckan och göra karriär här och nu har inte lika stor betydelse längre. Jag ska leva i nuet och njuta av livet. 
 
Det här har varit det svåraste och mest smärtsamma inlägg jag någonsin har skrivit. Men jag ville skriva det och nu är det gjort. Till alla er som känner att livet är totalt jävla meningslöst kan jag säga att ja, jag vet. Men det blir bättre. Ge aldrig upp.
Det är en tid då du gråter dig till sömns varje kväll och vrider dig i ångest tills allt blir svart. Och du vaknar upp och kollar runtomkring dig. Där står din sju år äldre syster som fångade dig när du var på väg att ramla omkull. Hennes tårar tycks aldrig heller sluta rinna men hon viskar att du inte är ensam i det här, ni har varandra. Och du känner att du älskar henne av hela ditt hjärta. Där står även din bästa vän sen 15 år tillbaka. Ingen känner dig så bra som hon gör. Eran vänskap är värt mer än guld. Där står din pappa som har lärt dig allt han kan. Han kan fixa det mesta men inte det här. Men du vet att han skulle gjort det ogjort om han bara hade vetat hur. För det som betyder mest för honom är att se dig lycklig. Där står din pojkvän och ger dig allt han har. Du kan bara stå där, drunkna i hans ögon och förundras över hur du lyckades hitta honom. Du hoppas han vet att du alltid kommer finnas där för honom.
Där står även resten av dina vänner som du delar så fina minnen med och som har varit betydelsefulla i ditt liv. Där står din släkt och ger dig stöd, låter dig minnas, berätta, förklara. Och nånstans där ibland dom står din mamma, du kan bara inte se henne. Hon har intagit en annan skepnad. Men du känner tydligt hennes närvaro. När du hamnar i en svår situation känner du extra starkt att hon är där och hjälper dig igenom den. Hon fortsätter att vandra bredvid dig genom livet. 
 
Till mina nära och kära vill jag bara säga tack och ni vet vilka ni är. Jag är så oerhört tacksam för att jag har er i mitt liv och att jag får vara en del i erat.
 
Till minne av min mamma ♥
* 1959-03-11
† 2016-10-12

Mitt 2016 del 2


Inlägget postades 2017-01-05 klockan 23:04:37.
Som: Erica
Juni - Jag fyllde 20 år. Firade det med en rolig utekväll på en countrybar! Jobbade stenhårt dom sista dagarna. Och helt plötsligt var lördagen den 11 juni där och det var dags för mig att flyga hem igen. Det kändes märkligt att säga farväl till allt och alla med vetskapen att jag troligtvis aldrig mer kommer befinna mig där igen, när det hade varit min vardag och hela mitt liv i nästan ett år. 
Väl hemma igen trivdes jag utmärkt. Ett nytt kapitel skulle börja. Jag började söka jobb direkt och det var nära att det blev en flytt till stockholm. Såhär i efterhand är jag glad att det inte blev så. Var på bröllop för min kusin och träffade mina stjärnor i Strängnäs. Seglade till Visby och spenderade några dagar där. Det är något speciellt med Gotland.
Juli - Njöt av sommaren och allt vad den innebar. Åkte till Norsholm och hjälpte Stina i stallet. Färgade håret blont. Jobbade några veckor. Spenderade mycket tid med familjen och det blev många härliga kvällar med vännerna - mysiga eller festliga. Den här månaden är typ den främsta anledningen till att man vill bo i denna stad, nästintill oslagbart. Under en av dessa partynätter stötte jag på en kille utav en slump. Han är inte direkt vilken kille som helst längre, för idag är han den som jag är så kär i som jag aldrig trodde jag kunde bli. Eftersom jag tror på ödet vet jag att det var det som förde oss samman just denna kväll. För precis den här kvällen skulle jag fortfarande ha varit i Kanada om jag inte valt att åka hem tidigare, eller så skulle jag ha varit i stockholm om jag hade fått jobbet, eller så skulle jag ha ägnat mig åt mina vänner som skulle kommit o hälsat på från strängnäs - tre händelser som fick en annan utväg.
Augusti - Spenderade mycket tid i stallet. Blev medryttare i ett annat stall också och trivdes bra med att få hålla på med hästarna igen. Jag mår alltid som bäst då. Fick jobb på stadshotellet. Njöt av det sista som var kvar av sommaren och det blev en hel del festande. Och en hel del dejter. Detta blev årets bästa månad.
September - En intensiv månad och jag kände att jag var på topp. Hade inte känt sån livsglädje på länge och kände nästan att allting var lite för bra för att vara sant. Jag jobbade, var i stallet, började träna fotboll igen och spenderade många timmar med Emil.
Oktober - Hösten var på väg men jag såg fram emot vad den hade att erbjuda. Inom mig fanns bara värme och kärlek. Men den 12 oktober hände det som förändrade mitt liv för alltid. Att från den ena stunden gå från att vara lycklig och leva i tron om att allt är bra till att på bara några sekunder få beskedet som fick mig att falla sönder inombords. Det händer inte min mamma, det händer inte mig. Men jag fick beskedet att min mamma var död, och det hände mig. Jag har tänkt att skriva ett längre inlägg om det här när dagen är inne för det.
November - Livet rullade på fast jag ville stanna tiden. Jag blev frustrerad över hur allt bara tycktes vara som vanligt. På dagarna plockade jag ut allt från mammas lägenhet där vi hade bott i flera år och på kvällarna grät jag mig till sömns. Jag fortsatte att leva mitt liv medan sorgen och saknaden brände i hela kroppen. Det var lättare än jag trodde att hålla uppe en fasad medan jag gick på arbetsintervjuer eller träffade någon främling eller bekant. Det går inte att se på en människa hur trasig hon är på insidan. Men det var bara att bita ihop och göra det för mammas skull. Någon var tvungen att sköta det praktiska. Det blev min syster o jag. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag inte haft henne.
December - Dagarna gick. Jag flyttade in till stan. Det kändes som allt började lugna ner sig litegrann. Vi fick ordning på saker och ting men inte känslorna. Det blev mycket jobb den här månaden men jag hade också tid för att åka till stallet, äntligen. Min stora sorg konkurrerade med mina starka känslor och kärleken till min underbara pojkvän, men inte bara till honom utan till alla i min närhet som hjälpte till att plocka upp mig från botten när jag låg där och inte riktigt visste hur jag skulle klättra upp igen. Kärleken vann. 

Mitt 2016


Inlägget postades 2017-01-03 klockan 23:33:06.
Som: Erica
Januari - Jag firade in det nya året genom att ligga ensam hemma o kolla på film. Förhoppningsvis första o sista gången jag är sjuk på nyårsafton. Jag njöt av att vara hemma - nyligen hemkommen från Kanada efter att ha varit där i 3,5 månader. Det var skönt att vara tillbaka efter en intensiv tid med mycket jobb samtidigt som jag längtade tillbaka. Träffade nära o kära, hittade på mycket roligt. Åkte på en underbar spa-weekend med mamma och syster. Jenny o Stina fyllde 20 och ställde till med en riktigt rolig hemmafest. Vi flyttade även från vårt fina hus i Stallarholmen (där jag bodde under mina gymnasieår). Kändes vemodigt men samtidigt som ett avslutat kapitel och en glädje att pappa skulle flytta hem till Småland igen.
Februari - Jag gjorde mig redo för avfärd igen och den 9 februari flög jag till mitt "andra hem" på andra sidan Atlanten. Jag kastades in i vardagen igen och det blev långa dagar i stallet. Vissa dagar var det iskallt, runt -25. Men jag var positiv och tacksam ändå o jobbade verkligen hårt. På helgerna åkte jag iväg på "äventyr" med Nicky eller Alex. Månaden avslutades på bästa sätt med att Ellinor kom till gården för att, precis som jag bo och jobba på gården! 
Mars - Att ha Ellinor att dela mitt äventyr med blev en helt annan grej och jag är evigt tacksam för att hon kom dit! Vi hade så otroligt kul tillsammans och kom varandra närmre. Att ha sin barndomsvän där gjorde att jag öppnade upp ögonen lite mer tror jag, vi utbytte mycket tankar och reflekterade över det mesta. Vi jobbade på flitigt i stallet och roade oss på helgerna, första helgen åkte vi till toronto med nicky o mike. I 10 dagar fick vi ansvara för gården o jag o ellinor bodde alltså i huset ensamma. Kan nog ha varit dom roligaste dagarna i mitt liv. Kommer aldrig glömma det! Vi firade påsk och åkte på utflykter till småstäder i närheten - tog varje chans att komma från gården för att upptäcka nya saker. Det gick dock inte att ta miste på att något tyngde mig. I slutet på månaden började mitt förhållande krackelera, något som jag egentligen blundat för men som nu hade blivit allt mer tydligt. 
April - Den fina vårmånaden inleddes med totalt mörker. Mitt förhållande avslutades hastigt och vi fick definitivt inget lyckligt slut. Detta tyngde mig länge och jag kände mig förtvivlad över att ha förlorat någon som stått mig så nära. Visat mig kärlek. Som tur var fanns det som vanligt mycket att göra på gården och Ellinor fanns där och stöttade mig hela tiden. Utan henne där vet jag inte riktigt hur det skulle ha gått.
Den här månaden fick vi uppleva så mycket saker. Vi åkte till Toronto och Niagarafallen, skaffades oss varsin tatuering och dansade på en stor nattklubb. Njöt av att vara fria. Vi skapade fina minnen. Bestämde mig för att åka hem tidigare. Hade avskedsmiddag för Elli. Var på Hedley-konsert i Toronto!
Maj - Fin månad. Spenderade mycket tid med Nicky, hon kändes som en storasyster till mig. Var känslosam och kände mig ensam emellanåt men fick nytt hopp av att ha en hemresa inbokad. Hade lärt känna och kommit nära djuren på gården, framförallt hästarna såklart och kände i hela kroppen hur jag skulle sakna hästlivet, Kanada och att vara en äkta countrygirl. Fick vara med om en fantastisk långritt bland vingårdar där man fick dricka vin samtidigt som man satt på hästryggen. Hamnar på topp 10 bästa dagarna i livet! 

Summer of 16


Inlägget postades 2016-09-15 klockan 11:34:06.
Som: Erica
Över 2 månader sedan jag bloggade sist. Med ett lite mörkare inlägg och budskap än vad detta ska innehålla. Har verkligen saknat att blogga, dels för att jag älskar att skriva, dels för att jag älskar att få höra av folk att dom har läst mina inlägg och reaktionerna på dom.
Mitt liv har inte varit händelselöst sen jag kom hem från Kanada, tvärtom har det alltid funnits något att hitta på och sommaren har gått alldeles för snabbt som vanligt. Men den har varit så bra. Så rolig, dramatisk och utmanande. Ibland kan jag falla tillbaka, rakt ner i ett nostalgiskt träsk och känna en så otrolig saknad när jag tänker på mitt liv på andra sidan Atlanten. Jag skapade ett nytt liv där och fick vara med om så otroligt mycket saker. Jag var kär, nyfiken, fri. Jag var långt hemifrån och kunde göra vad jag ville. Och alla gånger visste jag nog inte riktigt vad jag gjorde, som vanligt. Men, det är svårt att släppa och bara gå vidare. 
Jag ångrar dock inte en sekund att jag åkte hem tidigare! Jag älskar att vara på resande fot men det här kommer alltid vara hemma. Att bara ta sitt pick och pack och bosätta sig i ett annat land skulle jag nog inte klara av igen.
Just nu känner jag mig lyckligare än på länge och ser fram emot hösten. Det kan möjligtvis bero på att jag har skaffat nytt jobb, ny man och nya hästar att träna! 
" A comfort zone is a beautiful place, but nothing ever grows there."
 

5


Inlägget postades 2016-07-05 klockan 20:15:43.
Som: Erica
"Got me on flights overseas and I still can't get across to you. And last night I think I lost my patience, last night I got high as the expectations. Last night I came to a realization and I hope you can take it. I'm too good to you. I'm way too good to you. You take my love for granted, I just don't understand it."

1


Inlägget postades 2016-07-01 klockan 11:51:13.
Som: Resor

Det är fredag. Det är en vacker solig dag. Och jag sitter för tillfället på ett av alla mysiga caféer i Visby. Jag sitter ensam på uteserveringen och tittar på folk som passerar medan jag funderar över livet och framtiden. Det blir nog ingen flytt till Stockholm i höst. Men jobba ska jag göra, någonstans.
De senaste dagarna har spenderats här på vackra Gotland. Visby är något speciellt, det känns som en plats utomlands. I tisdags seglade vi hit och det var en bra känsla att vara ute till havs igen. Det är precis som med allt annat man växer upp med antar jag, det blir en slags trygghet och något man vill återuppleva igen.
Vi har besökt olika restauranger, shoppat och hyrt moppar och åkt på roadtrip. Vi fick även sällskap av gamla vänner till pappa. Trots att jag var den enda ungdomen i gänget har jag haft en jättebra tid här. Jag umgås gärna med folk i alla möjliga åldrar, 12, 56 eller 83 år, det spelar liksom ingen roll. Man lär sig mycket av det. Men jag måste erkänna att jag mer än gärna hade velat åka till bråvalla den här veckan med mina vänner.
Snart går färjan tillbaka hem, i helgen ska jag vara hundvakt!


22


Inlägget postades 2016-06-22 klockan 19:34:09.
Som: Erica
I'm back. Äntligen har jag tid att blogga igen. Jag har varit hemma i 10 dagar men det känns som minst en månad. Det har funnits något att göra konstant hela tiden, vilket jag trivs bäst med. Det känns så naturligt att vara hemma igen och jag är så nöjd över mitt val att åka hem tidigare. 
Dag 1 på hemmaplan spenderades såklart med mina favoriter Stina & Ellinor och vad mer kan jag säga än att jag var överlycklig över att få träffa dom igen. Jag hade också en telefonintervju samma dag som följdes av ytterliggare en två dagar senare. Som ledde till att jag fick komma på intervju i Stockholm i måndags. På onsdagen blev det en spontan utgång i Västervik med bästa brudarna, så jäkla kul att träffa dom igen!! Tyvärr blir det ju alltför sällan nu när man börjar bli vuxen... Iallafall, i helgen åkte jag och släkten till Nynäshamn på bröllop! Det var ett fint hotell ute på landet och vi fick tid att umgås hela helgen tillsammans. Så guld värt att få träffa alla igen eftersom man träffar släkten ännu mer sällan. Helgen var helt perfekt och min kusin var finast i världen. 
I söndags följde jag med brudparet på paketöppning och sen vidare hem till min faster. Måndagen spenderades i Stockholm och intervjun kändes helt okej! När den var klar vandrade jag från Östermalm till Stureplan och vidare till centralen i kvällssolen med glada steg. Underbara Hedvig hämtade upp mig på station i Strängnäs och natten spenderades hos henne! Igår morse vaknade jag upp med en hemsk förkylning och låg kvar i sängen så länge jag kunde innan jag gick ner till Roggebageriet för att fika med Marian. Så mycket nostalgi att röra sig i dessa områden igen. Senare kom Johanna & Fanny och vi hade en supermysig kväll i hamnen. Några grabbar kom också och joinade oss lite spontant över en drink. Så kul att träffa alla igen!!
Idag är jag tillbaka på hemmaplan igen. 
pic by http://nouw.com/jmannerfelt 
 

5


Inlägget postades 2016-06-05 klockan 23:47:17.
Som: Erica
Min birthday-weekend börjar gå mot sitt slut! Den blev himla bra iallafall.
I fredags jobbade jag bara förmiddag och efter lunch åkte vi till en galleria för att shoppa. På kvällen anslöt sig några och vi åt världens största och godaste buffé på en restaurang som heter Mandarin. Det var som en "farvälmiddag" för mig och det blev en trevlig kväll. 
Igår var det min stora dag, min 20-årsdag. När jag kom ner i köket möttes jag av kramar, blommor, ett fint kort och en liten present samt pannkakor och såklart maple syrup. Efter frukost så åkte jag och Kilby hem till en tjej för att spendera eftermiddagen vid hennes sjö och gigantiska hus. Paddlade kajak och njöt av att vara ute i solen. Det var så fint där! Efter detta var det bara hem och hoppa upp i sadeln lite snabbt och sen fixade jag iordning mig inför kvällen. Åkte till Guelph med Nicky, Ally och Brooke för en "girls night out" och vi hade så jäkla kul! Eftersom det var min 20-årsdag kände jag för att släppa loss ordentligt så.. det kanske blev en drink för mycket, men vad gör det. Man fyller ju bara 20 en gång i livet! 
Idag har jag hållt i en lektion, ridit, pratat i telefon med min efterlängtade familj och tagit en promenad med hundarna. Nu ska jag ladda inför min sista vecka här!
 

31


Inlägget postades 2016-06-01 klockan 04:23:13.
Som: Erica
Är stolt över mig själv idag, har fått mycket gjort. Jobbade ett 11-timmars pass med paus för lunch och en 5minuters kafferast. Så är livet på landet, det är bara att acceptera liksom. Och som hovslagaren sa "jag är så upptagen att jag inte har tid att längta hem". Han har rätt i det, men det kommer alltid en tid på dagen då man får tid över att tänka och känna. 12 dagar kvar!! Sen är jag hemma. Det går inte att förstå. Jag är förväntansfull och så glad över att få spendera sommaren på hemmaplan. No place like home.
Treorna på Europa är mitt uppe i studentveckan nu, vilket jag har sett på bland annat instagram. Idag när jag såg det blev jag så nostalgisk och insåg att det har gått snart ett år sedan jag tog studenten. Gymnasiet var utan tvekan den konstigaste tiden i mitt liv och jag hade såna toppar och dalar. Jag vet inte varför, men jag kände en stark saknad idag. För ett år sedan dock, kände jag mig så klar med Europaskolan och allt vad den innebar och nu ett år senare, känner jag mig så redo för att avsluta den här resan. Livet är som en bok och jag håller just nu på att skriva färdigt ett kapitel. Trots att detta var väldigt spännande måste jag nånstans avsluta, för att kunna komma vidare. 
Det här inlägget var knepigt att skriva, eftersom jag bara pratar engelska om dagarna vet jag ibland inte hur jag ska formulera det på svenska. Eller så beror det på trötthet. I'm sorry.
2015-06-03 Best day of my life
 

29


Inlägget postades 2016-05-30 klockan 03:59:45.
Som: Erica
Den här veckan har varit helt crazy. Jobbat varje dag, från morgon till kväll bokstavligen och det har varit runt 30 grader hela veckan. Har inget emot sommar, men att jobba med hästar i denna värme är inte det enklaste.
Har ridit några stycken per dag, hållit i två lektioner, provat att köra en annan ponny och massor annat. Behövde inte följa med och grooma på några tävlingar den här helgen utan fick stanna här och ta hand om gården, vilket bara var skönt!
Igår var jag ledig på eftermiddagen så passade på att åka iväg med Erica till en sjö och bara slappna av i någon timme. Efter det var det dags att förbereda inför vårt äventyr som vi for iväg på idag..
Har faktiskt sett fram emot den här dagen i flera veckor och den blev precis så underbar som jag hade hoppats på! Gick upp klockan sex imorse för att åka iväg till en av alla vingårdar i Niagara-området. Väl där började vi dagen med en guidad ridtur runt vinfälten och vidare in på en skogsväg runt en stor park. Det var runt 80 ekipage indelade i olika grupper beroende på hur fort man ville rida. Red i totalt 3 timmar och efter det hade man ont lite överallt.. Det var en kombinerad uteritt och vinprovning så när vi hade ridit en stund stannade vi och blev bjudna på vin, medan vi satt på hästryggen! Topp 10 bästa jag har varit med om. Liksom goda vänner, underbart vin och en ridtur, samtidigt! Dagen slutade med en stor lunchbuffé på vingården. Ännu mer vin och perfekt mat. Helt enkelt en väldigt lyckad dag och ett perfekt slut på den här långa veckan.
Idag är det också prick 2 veckor kvar till jag är på hemmaplan igen. Och det är Mors dag!! Min underbara mamma, om du bara visste hur mycket jag saknar dig. Snart ses vi igen.

22


Inlägget postades 2016-05-23 klockan 03:45:23.
Som: Erica
Ännu en vecka har flugit förbi! Det har varit en bra vecka, med härligt väder och allt har rullat på. 1 ponny och 1 häst jag har tränat under våren har fått nya hem vilket känns kul. Alla timmar i sadeln, på marken och i vagnen ger resultat till slut. Det börjar nästan kännas tomt i stallet nu eftersom så många har lånats ut eller sålts den senaste månaden. 
Idag var vi på Caledon Equestrian Park igen. Det är så fint där!! Vi tog bara med en ponny så jag satt mest i solen, drack kaffe och blev avundsjuk när jag såg alla fina jumpers och hunters. 
I övrigt så har jag hängt en hel del med Nicky, i måndags följde jag med henne till stallet, i onsdags tog vi med hundarna på en hike, i fredags följde jag med henne till stallet igen och sen åt vi middag på Red Harp. Igår drack vi bärs och gjorde en stor brasa. Just the real life of a farm girl.
 

16


Inlägget postades 2016-05-17 klockan 04:09:00.
Som: Erica
Har haft en bra måndag!! Det beror säkert på att jag startade dagen på bästa sätt - ett samtal med bästa vän och allt känns genast bättre. Solen sken och jag kände mig redo för en ny vecka. 
Idag har jag ridit tre stycken och kört Seneca. Kör henne med en annan vagn nu, vilket är lite mer komplicerat eftersom den är större och bredare. Det är mycket att tänka på när man kör, precis som i ridningen. Ett misstag och det kan gå riktigt illa. Men jag mår bra utav att köra, det är avslappnande på något sätt och känns så stiligt och klassiskt.
När jag var klar i stallet följde jag med Nicky till hennes häst. Vi hade egentligen tänkt gå på en hike med Charlie men vädret hade andra planer för oss. Vädret har stoppat mig tre dagar i rad nu. Eftersom jag tror på ödet så vet jag att det ligger en tanke bakom det hela. Iallafall, vi hade en mysig eftermiddag ändå! Hon känns som en storasyster och vi är lika på många plan. Oj vad jag kommer sakna henne.

15


Inlägget postades 2016-05-15 klockan 22:02:40.
Som: Erica
Igår började jag lördagmorgonen med att visa Seneca för en kund och efter det red jag Cowboy. Det gick bra! Lite senare följde jag med Nicky till stallet där hon har sin häst och tänkte kolla på när hon red. Istället fick jag skruva ihop en skohylla, "du är ju svensk och van vid Ikea så det där borde du fixa lätt"! Det funkade till slut... Iallafall efter det åkte vi hem till henne och åt en god middag som Mike hade lagat. Sen kom Ally och så åkte vi och bowlade. Alltid roligt att umgås med dom så det var en bra kväll!
Idag när jag vaknade och kollade ut genom fönstret såg jag till min stora förvåning att det snöade!! Snö i maj. Bestämde mig trots allt för att ta med mig Keira ut på en promenad i snöstormen och ja, det kändes verkligen att jag är i Kanada. Hamnade dessutom i en konstig igenvuxen sumpmarksterräng så hade inte den mest njutbara promenaden direkt. Har inte gjort så mycket mer idag och jag hatar sån här dagar när man inte har några planer. Trots att jag vet att det är välbehövligt att ta det lugnt så får jag panik och blir så uttråkad. Fånga dagen!! 
Hoopas ni får en fin vecka mina trogna läsare♥

10 bekännelser del 2


Inlägget postades 2016-05-14 klockan 21:12:43.
Som: Erica
1. Jag ÄLSKAR horoskop och tror på vartenda ord när jag läser om mitt tecken tvillingen. En period läste jag om det dagligen. Jag föredrar att läsa seriösa böcker om ämnet, där det står vilka egenskaper man har osv. Det är också extra kul att läsa vilka stjärntecken man passar tillsammans med och varför.
2. Jag och mina vänner blev jagade av polisen en gång när vi var 15. Dom ringde till mina föräldrar för att berätta att jag hade druckit starksprit fast det inte riktigt stämde. Pappa blev rasande och mamma började nog gråta. 
3. Svensk musik är det bästa som finns, förutom country och edm. Maggio, Håkan och Krunegård är några favoriter. Det är just texterna som går rakt in i hjärtat. Dom lyckas liksom med att sätta ord på känslorna. 
4. I högstadiet var jag helt säker på att jag ville bli ambulanssjuksköterska, jag tyckte det verkade häftigt. Efter cirka ett år insåg jag att jag hatar sprutor, blod och inte kan hantera folk i chocktillstånd. Några andra drömyrken jag har haft är: hoppryttare, hästuppfödare, reseguide, egen företagare inom smyckesbranschen, sångerska, skådespelare.
5. Jag är så konflikträdd att jag hellre säger ja till något jag inte vill än att säga nej och riskera ett bråk. Det beror på min rädsla för att bli ovänner eller till och med förlora någon. Jag är också väldigt känslig för bråk och obekväma situationer, jag vill bara att alla ska vara glada.
6. Däremot om jag hör eller ser något jag inte tycker om kan jag bli riktigt förbannad. Jag tappar kontrollen och låter adrenalinet ta över. Det är en skräckblandad förtjusning. Det händer väldigt sällan dock.
7. En av mina största drömmar är att bli hästägare någon gång i framtiden.
8. Om jag inte var svensk skulle jag vilja vara kanadensare, eftersom dom är ett så trevligt folk. Alternativt fransk så jag kunde prata franska varje dag. Eller norsk eftersom alla ser så bra ut där.
9. Sushi är min favoriträtt.
10. Jag anser att kärlek är en slags drog. Har man en gång fått smak för den gör man nästan vad som helst för att få uppleva den, igen och igen. Det tar lång tid att vänja sig av med den, ibland krävs till och med rehab eller så tar man till andra droger.
 

13


Inlägget postades 2016-05-14 klockan 02:55:52.
Som: Erica
Fredagen den 13. Det kändes av, trots att jag inte har haft otur. Men jag har varit så trött hela dagen, har känt mig helt utmattad. Och ensam. Och haft stark hemlängtan.
Imorse när jag var klar i stallet följde jag med Kirsten till en gård i Caledon för att hämta upp hinder till utebanan. Precis som de flesta gårdarna i Ontario så var även den här helt perfekt. Stora ytor, vacker natur runtomkring, en stor damm intill uppfarten. Älskar stilen på husen, stora stenhus med flera våningar och mycket fönster. 
Iallafall, det var skönt att komma iväg en stund och få se något nytt. Jag älskar när vi åker iväg till nya platser och uppskattar det ännu mer nu eftersom jag vanligtvis är här på gården dygnet runt. Det är inspirerande och får mig att längta ännu mer till den dag då jag kan bo på min egna lilla farm!
Förutom att bära hinder har jag longerat och ridit idag. Att hoppa upp i sadeln fick mig genast på bättre humör. Bästa kuren mot allt.  

12


Inlägget postades 2016-05-13 klockan 04:49:03.
Som: Erica
Jag var inte klar i stallet förrän klockan sex idag så det blev en lång dag, och känslosam. Det som är så intressant med livet är att man kan hinna med att känna så mycket under en och samma dag. Glädje, stolthet, förväntning, nervositet, sorg, förvirring, ilska, kärlek. 
Det har varit varmt som en sommardag och nu sitter den årliga bonnbrännan på plats. Äntligen sommar, som jag har längtat. Hästarna skötte sig bra och allt var i sin ordning.
Jag trodde jag hade allt under kontroll men sen kom jag till ett sånt där moment som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Att säga farväl. Att låta någon gå, för alltid. Att förlora någon som har varit en del av ditt liv. Man vet att man måste och man vet att man kommer överleva men när personen står där framför dig och alla tusen minnen blixtrar i huvudet då är man inte så självsäker. "It never gets easy, does it?" Nej inte fan gjorde du det enkelt för mig, din jävel. Tänkte jag. Och sen lät jag han gå.

11


Inlägget postades 2016-05-12 klockan 04:17:37.
Som: Erica
Har fått mycket gjort idag! Har bland annat groomat och longerat två av 1-åringarna, kört Seneca och ridit tre stycken. Jag och Lindsey tränade hästarna på utebanan i solskenet, underbart. Maj är absolut en av mina favoritmånader, allt vaknar till liv igen efter en lång vinter, man ser fram emot sommaren och allt är så fint utomhus. 
Idag är det exakt en månad kvar tills jag åker hem. Blandade känslor såklart, men jag känner mig redo. 
Ska verkligen njuta av den sista tiden nu och det finns fortfarande mycket att se fram emot. Till exempel min 20-årsdag!! Och mina och Nicky's planer för den 29 maj... Det kommer bli AMAZING!

10


Inlägget postades 2016-05-11 klockan 03:44:27.
Som: Erica
Jag hamnade på startsidan på blogg.se. Det förklarar statistikökningen och kommentarerna jag fick på förra inlägget. Det gjorde mig så förvånad och glad! Främlingar som tar sig tid att läsa och skriver så fina ord.
Jag älskar verkligen att blogga igen. Mina stjärnor där hemma som jag hinner prata med allt för sällan vet att jag lever och det bästa av allt är att man kan gå tillbaka i arkivet och läsa om vad man gjorde för 1 år sen och hur man tänkte då. Att ha sin egen blogg är som att komma hem, man kan vara sig själv. Det är inte så ytligt som andra sociala medier. 
 
Idag har jag varit vet.assistent åt veterinären som kom för att kastrera den tredje och sista 1-åringen. Men jag kollade mest på för att vara ärlig. Det var inte så farligt, trots att blod och sprutor inte är min starka sida. 
Har inte hunnit rida idag för det var så mycket annat som behövde göras. Det märks att Ellinor inte är här längre!! Mer jobb för mig och mindre tid i sadeln, tyvärr. Men det är bara en månad kvar så nu ska jag göra mitt bästa.
 

10 bekännelser


Inlägget postades 2016-05-10 klockan 04:24:25.
Som: Erica
1. Jag hittade den här bekännelse-grejen på Johannas blogg och kände för att göra min egen. Som jag har nämnt förut så är hennes blogg en av mina favoriter. Det är såklart inte bara bloggen utan också hon som inspirerar mig och jag kan ofta relatera till det hon delar med sig av. Jag säger bara - vi ses i Stränkan i sommar, Johanna!
2. Jag har börjat uppskatta ärlighet mer och mer med åren och det är också därför jag gör den här listan. Jag önskar att jag kunde vara 100% ärlig men då och då sipprar lögnerna ut, men det är oftast vita lögner eller för att inte hamna i trubbel. 
3. Jag är i mitt esse när jag dricker en kall god öl, är omgiven av vänner, sitter i solskenet och lyssnar på countrymusik.
4. "Living is easy with eyes closed" är ett av mina favoritcitat och det kommer från en Beatles-låt tror jag. Det stämmer bra in på mig för jag gillar när livet är simpelt. Men efter ett tag öppnar jag ögonen för att se verkligheten som den är.
5. Jag är väldigt svartsjuk, både när det kommer till kärlek och vänskapsrelationer. Det gör mig vansinnig men jag kan inte hjälpa det. Jag vill vara favoriten.
6. Jag tror inte på äkta kärlek längre. Vi är bara djur som letar efter en lämplig partner så vi kan föröka oss. Jag vet inte om min åsikt beror på att jag i princip har levt med hästar i 8 månader snart, att jag har blivit sårad eller the fact att alla skiljer sig.
7. I åttonde klass var jag på botten. Jag tappade livsglädjen och var så orolig inför framtiden. Jag var hemskt osäker och trivdes inte alls med tillvaron. I nian förändrades allt. Det är hittills det bästa året i mitt liv. Samhörigheten, att vara någon, att ha en plan för framtiden och vara i stallet om dagarna. Vi hade så jäkla kul det året och jag blir alltid så nostalgisk när jag tänker på det.
8. Gymnasiet var ett enda stort experimenterande. Jag försökte förändra mitt utseende, min dialekt och anpassa mig. Ingen visste vem jag var och jag utnyttjade det. Inte för att det alltid blev så bra. 
9. Min Kanada-resa har förändrat mig på många plan. Jag har haft tid att andas, reflektera. Jag har kontroll nu och känner mig själv bättre. Det är en underbar känsla.
10. Jag älskar att prova nya saker och det finns inte mycket som stoppar mig. Det spelar ingen roll om det är farligt eller olagligt. Jag lever för adrenalinkickar.
 
 

8


Inlägget postades 2016-05-09 klockan 03:39:17.
Som: Erica
Kilby's födelsedag och mors dag! Det har vi firat med tre rätters lunch på en restuarang i Rockwood, det var gott kan jag lova. Resten av dagen har varit lugn och skön, som en söndag ska vara. Ikväll firade vi Kilby också som fick massa presenter och tårta!
Igårkväll efter hundutställningen åkte vi till South 88 för att käka thaimat och sen till Bailey's som har godare glass än Ben&Jerrys. Har börjat inse nu varför alla vill bo i Erin. Skulle nästan kunna tänka mig att bo där jag också faktiskt! Vilket jag ju nästan gör. Iallafall, imorse lämnade Ecco och hans ägare oss. Tråkigt eftersom dom båda är så trevliga. I samma veva fick jag också en invite till New York state. Jag skulle mer än gärna fortsätta att resa runt och USA har alltid varit ett drömresmål. Men mitt bankkonto säger ett bestämt nej just nu. I sommar ska jag jobba och till hösten ska jag försöka hitta ett annat jobb. Jag har planer men det är inget som är bestämt ännu och ärligt talat känns det lite kittlande att inte veta vad som ska hända. Nya äventyr, utmaningar och en ny start. Igen.
Jag kan göra vad jag vill. Jag är fri.

Tidigare inlägg