En vecka


Inlägget postades 2015-09-08 klockan 04:02:00.
Som: Erica
Hallå! Statistiken har skjutit i höjden de senaste dagarna och jag har fått höra att en och annan tycker det är intressant att följa mig på mitt äventyr nu, genom bloggen. Jättekul tycker jag!!
Idag har jag varit här i exakt en vecka och ja, det har verkligen varit en omställning. Från att sitta i skolbänken och bara prata svenska till att gå omkring på gården och bara prata engelska. Jag är ganska säker på att jag gillar ett av alternativen bättre. Jag har tänkt mycket på vad jag har fått ut från gymnasiet och hur de åren har påverkat mig. Att sluta med hästarna var nog ett av de sämre besluten jag har tagit eftersom jag på så sätt tappade en del av min identitet. Att ha något att luta sig tillbaka på när allt annat känns tungt, en plats där man kan vara sig själv. 
Det kändes som jag bara var en i mängden med en hög skolböcker medan mina vänner från skolan alltid på något sätt lyckades överträffa mig. Någon var fantastiskt duktig på fotboll, en annan bilar och den tredje verkade bara ha ett perfekt liv eftersom personen var omtyckt och POPULÄR. De hade sina identiteter och där stod jag och undrade vem jag var och hur framtiden skulle bli.
 
Okej så denna måndag började med att jag kom ut i stallet och började pyssla lite, sen kom Kirsten efter ett tag och bad mig gå till ridhuset och hålla i en lektion. Man säger inte gärna nej till henne så jag traskade bort dit och genomförde privatlektionen. Det gick ganska bra, tjejen var bara sju år och ponnyn var snäll så. Där stod jag i mitten och undrade hur fan man säger halt, "ehm can you do a halt at letter B? No, stop the horse.."
Phoenix, Minstral och Wink kändes alla superfina idag trots sommarvärmen. Jag börjar väl hitta de rätta knapparna. Kilby red 8 ponnys. Hon börjar skolan imorgon så hon ville väl passa på nu!
På eftermiddagen åkte vi iväg till en sjö och njöt i solen ett tag innan jag gjorde kvällen i stallet. Idag fick jag göra det på egen hand och jag är fortfarande lite förvirrad pågrund av alla paddockar, hagar, namn och vilken häst som ska gå i vilken.
 
Nyss ringde det från Sverige och i luren var en Stina, ca 7 år gammal som behövde prata med sin bästa vän efter en mardröm. Om du inte redan visste det finns jag här för dig alla tider på dygnet. Jag behöver inte ens skriva att jag saknar dig för det gör jag ändå så fort du inte är här med mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback