I'm back. Äntligen har jag tid att blogga igen. Jag har varit hemma i 10 dagar men det känns som minst en månad. Det har funnits något att göra konstant hela tiden, vilket jag trivs bäst med. Det känns så naturligt att vara hemma igen och jag är så nöjd över mitt val att åka hem tidigare. 

Dag 1 på hemmaplan spenderades såklart med mina favoriter Stina & Ellinor och vad mer kan jag säga än att jag var överlycklig över att få träffa dom igen. Jag hade också en telefonintervju samma dag som följdes av ytterliggare en två dagar senare. Som ledde till att jag fick komma på intervju i Stockholm i måndags. På onsdagen blev det en spontan utgång i Västervik med bästa brudarna, så jäkla kul att träffa dom igen!! Tyvärr blir det ju alltför sällan nu när man börjar bli vuxen... Iallafall, i helgen åkte jag och släkten till Nynäshamn på bröllop! Det var ett fint hotell ute på landet och vi fick tid att umgås hela helgen tillsammans. Så guld värt att få träffa alla igen eftersom man träffar släkten ännu mer sällan. Helgen var helt perfekt och min kusin var finast i världen. 

I söndags följde jag med brudparet på paketöppning och sen vidare hem till min faster. Måndagen spenderades i Stockholm och intervjun kändes helt okej! När den var klar vandrade jag från Östermalm till Stureplan och vidare till centralen i kvällssolen med glada steg. Underbara Hedvig hämtade upp mig på station i Strängnäs och natten spenderades hos henne! Igår morse vaknade jag upp med en hemsk förkylning och låg kvar i sängen så länge jag kunde innan jag gick ner till Roggebageriet för att fika med Marian. Så mycket nostalgi att röra sig i dessa områden igen. Senare kom Johanna & Fanny och vi hade en supermysig kväll i hamnen. Några grabbar kom också och joinade oss lite spontant över en drink. Så kul att träffa alla igen!!

Idag är jag tillbaka på hemmaplan igen. 

pic by http://nouw.com/jmannerfelt 

Min birthday-weekend börjar gå mot sitt slut! Den blev himla bra iallafall.

I fredags jobbade jag bara förmiddag och efter lunch åkte vi till en galleria för att shoppa. På kvällen anslöt sig några och vi åt världens största och godaste buffé på en restaurang som heter Mandarin. Det var som en "farvälmiddag" för mig och det blev en trevlig kväll. 

Igår var det min stora dag, min 20-årsdag. När jag kom ner i köket möttes jag av kramar, blommor, ett fint kort och en liten present samt pannkakor och såklart maple syrup. Efter frukost så åkte jag och Kilby hem till en tjej för att spendera eftermiddagen vid hennes sjö och gigantiska hus. Paddlade kajak och njöt av att vara ute i solen. Det var så fint där! Efter detta var det bara hem och hoppa upp i sadeln lite snabbt och sen fixade jag iordning mig inför kvällen. Åkte till Guelph med Nicky, Ally och Brooke för en "girls night out" och vi hade så jäkla kul! Eftersom det var min 20-årsdag kände jag för att släppa loss ordentligt så.. det kanske blev en drink för mycket, men vad gör det. Man fyller ju bara 20 en gång i livet! 

Idag har jag hållt i en lektion, ridit, pratat i telefon med min efterlängtade familj och tagit en promenad med hundarna. Nu ska jag ladda inför min sista vecka här!

Är stolt över mig själv idag, har fått mycket gjort. Jobbade ett 11-timmars pass med paus för lunch och en 5minuters kafferast. Så är livet på landet, det är bara att acceptera liksom. Och som hovslagaren sa "jag är så upptagen att jag inte har tid att längta hem". Han har rätt i det, men det kommer alltid en tid på dagen då man får tid över att tänka och känna. 12 dagar kvar!! Sen är jag hemma. Det går inte att förstå. Jag är förväntansfull och så glad över att få spendera sommaren på hemmaplan. No place like home.

Treorna på Europa är mitt uppe i studentveckan nu, vilket jag har sett på bland annat instagram. Idag när jag såg det blev jag så nostalgisk och insåg att det har gått snart ett år sedan jag tog studenten. Gymnasiet var utan tvekan den konstigaste tiden i mitt liv och jag hade såna toppar och dalar. Jag vet inte varför, men jag kände en stark saknad idag. För ett år sedan dock, kände jag mig så klar med Europaskolan och allt vad den innebar och nu ett år senare, känner jag mig så redo för att avsluta den här resan. Livet är som en bok och jag håller just nu på att skriva färdigt ett kapitel. Trots att detta var väldigt spännande måste jag nånstans avsluta, för att kunna komma vidare. 

Det här inlägget var knepigt att skriva, eftersom jag bara pratar engelska om dagarna vet jag ibland inte hur jag ska formulera det på svenska. Eller så beror det på trötthet. I'm sorry.