Har haft en himla bra helg igen! Sista helgen med Pella innan hon lämnar mig för NYC.

I fredags när vi var klara i stallet åkte vi till Erin för att Pella skulle fixa naglarna. Efter det strosade vi i solskenet till Timmie's för att ta en fika och ja, vi har blivit stammisar där nu.

Igår åkte dom andra iväg på tävling så jag och Pella var själva på gården. Började morgonen med att hålla lektion för en liten tjej vilket gick jättebra. Efter det red vi Cowboy och Astillby på utebanan och fortsatte sen att snygga upp i stallet och putsa selar och träns inför the driving clinic som Kirsten höll i idag. När allt var klart följde vi med Nicky hem, åt en supergod middag och fixade oss inför en utekväll. Vi satt och pratade, drack vin o hade jättemysigt. Eftersom Nicky skulle upp tidigt slutade det med att bara jag och Pella åkte till Nashville North, men det var ett bra beslut ändå. Ännu en rolig utekväll! Nästan lite för rolig. Speciellt när man ska upp tidigt på morgonen efter fyra timmars sömn. Men det gick bra ändå. Det enda vi behövde göra idag var att grooma några hästar, sen har vi varit lediga resten av dagen. Imorgon väntar en ny arbetsvecka och nya äventyr...

Igår fyllde bästa Pella 20 och det firades med ca 10 kg choklad + chokladtårta! Och Tim Horton's såklart. Hon fick även ett paket rökt lax, troligtvis den konstigaste 20-årspresenten men, vem tackar nej till fisk? Att äta fisk är nämligen inte alls lika poppis här i Kanada som hemma. 

Har bestämt mig för att åka hem i juni. Längtar ihjäl mig till allt och alla där hemma. Samtidigt har det gått upp för mig att jag nog kommer sakna det här livet också. Jag älskar verkligen kulturen här, trots att mycket är som hemma så är människorna jag har mött annorlunda. Trevliga, öppna, tar sig alltid tid för att prata. Men det kan också bero på att vi är ute på landet. Det hade ju varit drömmen att få växa upp på en hästgård som den här. Jag njuter varje dag av lugnet här. Jag är nog innerst inne en riktig farmgirl.

Strålande sol, sommarvärme, världens goaste vän, en storstad och en turistort att upptäcka. Kan man få en bättre helg än så? Att vi dessutom spontant bestämde oss för att göra något som vi aldrig gjort förut betyder att jag kommer minnas den här helgen väldigt länge.. Imorgon ska jag visa bilder från vår weekend!

Nu har våren äntligen kommit till Kanada också! Idag har vi jobbat på ute i solskenet, gjort det ena och det andra. Igår red vi ut på en trailride och sen till ett fält där vi får rida och lät hästarna galoppera av sig ordentligt vilket var riktigt kul! Arbetet med fullblodet "Bae" går framåt, i början kände jag mig lite osäker när jag satt på henne men nu när hon har fått gå regelbundet så har hon blivit lugn och fin. Även träningen med the babies går bra, dom lär sig så fort! Förutom hästarna finns det inte så mycket mer att tänka på här nu, allt kretsar kring dom och det är väl bara att försöka fokusera på att lära mig så mycket som möjligt nu den sista tiden som är kvar och hoppas på att tiden går snabbt. Vissa stunder på dagen känner jag mig lycklig men jag skulle ljuga om jag sa att allt var bra. Jag påminns om vad som har hänt så fort jag hör en viss låt, känner en viss doft eller bara låter tankarna vandra iväg. Jag hatar att förlora. Men jag hatar mest att förlora någon. Jag undrar hur lång tid det tar innan jag helt har glömt bort det där skrattet, en viss betoning på ett ord, vilken favoritfärg han har, alla minnen man har tillsammans. Men vadfan, allt händer för en anledning. Ödet var min väg.

På fredag åker jag och Pella till Toronto!!!

 

Iallafall, efter det käkade vi middag på Wild wings och Ally joinade. Så jäkla gott var det!

Gick upp halv åtta på lördagen för att mata hundarna, ta emot rörmokaren, hjälpa till att göra klart i lilla stallet med mera.. Det var skönt att få lite egentid eftersom man vanligtvis är omgiven av folk här. På kvällen när allt var klart inför dagens tävling kom Leigh, en av hennes vänner från New York. Hon hade med sig en häst som ska stanna här och tränas ett tag. Jag och Pella åkte iväg till en pub i Acton med henne, och hon var så trevlig! Alltid intressant att lära känna en ny person. 

Idag fick vi sovmorgon och hade en lugn förmiddag. Eftermiddagen spenderades på en welshshow på Iron Horse, vi hade bara med två stycken så det var ganska lugnt. 

Work work work. Hinner knappt tänka eller känna, dagarna flyger förbi och det finns alltid något att göra. Projektet med att rida in ungponnyerna är klart vilket känns riktigt bra. Det har varit lärorikt och intressant att se deras utveckling sen jag kom hit i februari. Vårt nya projekt är fölen, vänja dom vid att vara utan varandra, grooma och leda dom runt på gården och i ridhuset. Vi rider någon eller några stycken per dag och kör Seneca och Starlight några gånger i veckan. Det är jättekul faktiskt! Har äntligen lärt mig att spänna fast selen och alla remmar på rätt sätt, vilket jag till en början trodde skulle vara omöjligt. 

Imorgon efter arbetsdagen ska vi spendera kvällen med Nicky och bland annat följa med till stallet där hon har sin häst, (precis som förra fredagen), på lördag ska jag stanna kvar på gården och grooma hästar, köra insläppet, ta emot en häst med mera medan dom andra åker iväg på tävling, på kvällen ska jag och Pella ut och käka med en främling och på söndag är det dags för tävling igen, som vi båda får följa med på.

Nästa helg är vi lediga så då blir det Toronto och Niagarafallen!!!

Om förra veckan var toppen så har den här varit ett rent aprilskämt. Det är konstigt hur livet kan vara så bra och i nästa stund raseras allt. Människor förändras och jag blir inte ens förvånad längre när jag upptäcker nya, helt oväntade egenskaper hos personer. Jag får tacka gud för att jag ändå är positiv och försöker se något gott i alla efter de gånger jag har blivit sårad på riktigt. Samtidigt vet jag att alla har problem och många har gått igenom så mycket värre saker än jag. Men att få en chock så man nästan glömmer andas, stå och skrika för allt man är värd, dels för att överrösta den galna åskstormen som pågick utanför, dels för att man inte orkar med att också bli trampad på psykiskt på samma dag som man har blivit stämplad på tårna av en illvillig ungponny.

 

Life aint gonna be easy man. Men, det här är inte slutet. Så tacksam över mina vänner som stöttar och som jag vet alltid kommer finnas där. Och min familj såklart. Ni är guld och kommer alltid vara mina riktiga stjärnor.