Höstlistan
1. Känner du dig lycklig och glad nu när hösten är här?
Jag känner mig lycklig ja, men inte över det faktum att hösten är här. Nu i början av hösten är det dock ganska härligt när det är fina, soliga dagar. Idag när jag red uppe på fältet stannade jag upp ett tag och wow, utsikten var verkligen fin! Löven börjar ändra färg nu när det blir kallare ute. Men om en månad kommer jag nog inte vara lika glad som jag är nu, alla som någon gång har hållit på med hästar vet att hösten innebär lera, smuts, kyla och tjock vinterpäls.
2. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?
Haha ja, denna höst blir det antagligen ridbyxorna!
3. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan – hur såg ditt liv ut?
Oktober 2014 - mitt liv var verkligen inte som det är idag! Jag kämpade på med mitt sista år på gymnasiet, festade, jobbade och pluggade. Hängde mycket med mina saknade vänner, ja i princip varje dag i skolan! Nu är vi alla utspridda och det kommer ta lååång tid innan jag träffar dom igen... Fan för det. Rent känslomässigt var det lite kaos, mådde inte lika bra som jag gör nu. Åh vad glad jag är över att slippa plugga.
4. Vad gör du om dagarna egentligen?
Klockan ringer vid sju på vardagarna, jag går ut till stallet vid åtta, fodrar, mockar, tar in/ut hästar, rider, longerar, äter lunch, rider, hjälper Kirsten med allt möjligt som behöver göras på gården, gör eftermiddagssysslorna i det andra stallet och går in till huset igen vid sex-tiden när allt är klart. Äter middag, duschar och går och lägger mig. Ibland gör jag lite annat :-)
5. Vad ska du ha för frisyr?
Var och klippte topparna nyss faktiskt. Kirsten påpekade att mitt hår har blivit mer rött, det betyder alltså att det har blekts av solen och jag börjar återfå min naturliga hårfärg. I höst ska jag bara låta mitt hår vara antar jag haha.
6. Vad lyssnar du på för musik?
Lana del Rey. Amy Winehouse. Och allt som spelas på radion, vilket är ungefär samma låtar som hemma, topplistan.
7. Vad läser du?
Gone girl av Gillian Flynn, som jag köpte på Arlanda. Fast jag har inte ens börjat läsa den än. Önskar att jag hade köpt Fredrik Eklunds bok också men den får bli min nästa. Annars läser jag ett nummer av Womens health från februari 2014. Läser också mina vänners bloggar.
8. Senast tre inkomna sms?
"Sorry, good afternoon! Hope you do too!"
privat
"nu kan du ringa när som helst till det numret som jag skrev!"
9. Vad var bäst med sommaren?
Att få spendera tid med mina underbara vänner och alla roliga fester. Och att få vara med mamma. Början av sommaren var SÅ bra, och det blev så bra att det blev lite galet. När jag blir taggad finns inget stopp. Jag pratar såklart om studenttiderna, åh härliga minnen. Jobbade ganska mycket också för att tjäna ihop stålar till resan, men jag trivdes jättebra på printz så dagarna gick fort. I juli tröttnade jag på att få frågan "jahaaa och vad ska du göra nu i höst?!?" så jag tog tag i livet och fick det första jobbet jag sökte. Fast jag vågade knappt berätta för någon om mina planer. När sommaren började lida mot sitt slut kände jag en skräckblandad förtjusning över att jag skulle resa iväg och ville bara komma iväg så snabbt som möjligt. And here I am!
10. Vad var sämst med sommaren?
Tänkte direkt på en sak men den var inte sämst och jag vet inte ens om den är dålig haha. Nej det är för privat.
11. Senast köpta plagg?
Ridstrumpor:-)
12. Ditt bästa skönhetstips inför hösten?
Att sola solarium skulle inte sitta helt fel just nu. Finns inget som är så avslappnande och så får man färg. Inte använda smink för ofta. Motionera varje dag. Äta citroner. Har inga fler tips.
13. Hur ser du på framtiden?
Det enda jag vet om framtiden är att jag åker hem i december och sen har jag ingen aning om vad som händer. Jag försöker leva efter carpe diem mottot just nu. Men allt löser sig.
October
Jag lever! Har haft ett långt uppehåll här pågrund av att vårt internet tog slut, för många/långa samtal hem kanske... Kan inte avgöra om det är en plåga eller en ren befrielse att vara utan internet och jag försöker tänka på vad man gjorde när man inte hade smartphones. Hur klarade man sig i vardagen? Hur gjorde våra förfäder när de inte kunde blogga? Hur höll de kontakten när någon helt plötsligt bestämde sig för att flytta till ett annat land?
Jag har stigit in i en ny fas och den första tiden som kändes magisk har nu börjat kännas mer vardaglig. Nu har jag varit här i fem hela veckor och jag har börjat få lite hemlängtan faktiskt. Men att få vara här och jobba med hästarna varje dag är fantastiskt och lärorikt på många sätt. Jag lär mig något nytt i princip varje dag!
Lite saker som har hänt sedan söndagen den 27 september: var i orangeville med Erica (Kirstens mamma), vi shoppade och åt middag och hon är såå härlig, vi hade verkligen en trevlig kväll! Älskar att lyssna på gamla människors livshistorier och allt de har upplevt. Jag har också fått åka maserati, sett en tvättbjörn och planerat en tripp till toronto!
Saknar/älskar
I've seen you cry, I've seen you smile
I've watched you sleeping for a while
(I'd be the father of your child)
I'd spend a lifetime with you
I know your fears and you know mine
We've had our doubts but now we're fine,
And I love you, I swear that's true.
I cannot live without you.
(I'd be the father of your child)
I'd spend a lifetime with you
I know your fears and you know mine
We've had our doubts but now we're fine,
And I love you, I swear that's true.
I cannot live without you.
Citerar en av de största poeterna i vår samtid eftersom han sätter ord på känslorna. Kommer ju troligtvis bli gudmor till ditt barn så det är ju ungefär samma sak som father. Idag pratade vi i två timmar om livet och allt.
Framtiden väntar på oss.
Enjoy every day
Idag har jag ridit Dande, Sunflower, Sunshine och Sapphire ute i den stekande solen! Dandes ägare var här för första gången på 3 år(??) för att kolla på när jag red honom. "Lovely" sa hon. En trevlig dam med en brittisk accent. Jag höll även en lektion för henne, väldigt simpel dock eftersom hon inte har ridit på ett tag. Hon var så tacksam och det gjorde min förmiddag väldigt bra! Fick även 10 $ för jobbet wiho.
Ikväll följde jag med Alex till stallet där han har sin häst. Han är trevlig, pigg, stor och jättefin! Hans häst alltså.
Sunshine
Igår var det en grå och regnig söndag här på farmen och jag gick omkring och gjorde det ena och det andra. Framåt kvällen började mitt hjärta slå snabbare. Jag skulle göra något som jag aldrig gör. Men som dom säger - efter regn kommer solsken och det kändes verkligen så inom mig också när jag satt i en gmc med en vacker solnedgång i horisonten på väg in till stan. Inte för att jag hade tid att fokusera på det så mycket. Hade verkligen en rolig kväll iallafall!
Idag har jag ridit Sunshine och Wink bland annat och idag har jag varit här i två veckor, wow tiden går fort! Jag vågar svara i telefonen nu också, den ringer ganska ofta så jag måste.
9
Hej!!!
Vaknade av att det regnade imorse, mysigt faktiskt. På förmiddagen red jag bara Phoenix och Wink, den ena 4-åringen hade för mycket energi till en början och den andra för lite. Ibland händer det att man inte får en bra känsla under passet men då måste man komma ihåg att det är unghästar man sysslar med. Det viktigaste är att inte bråka i onödan, söka framåtbjudning och att alltid avsluta med något simpelt eller roligt, så man inte sitter av och är frustrerad.
I övrigt har den här dagen känts så avkopplande, jag har bara gått omkring och gjort det ena och det andra i min egen takt. Ikväll efter middagen fick jag hjälpa min lillasyster med matteläxan, men tyvärr kunde jag inte hjälpa henne med franskan. Om jag har förstått det rätt så är franska huvudspråket i hennes skola och de pratar bara engelska under rasterna.
På lördag ska jag få följa med på en show och på söndag är jag ledig!
8
På förmiddagen red jag Wink, Phoenix och Minstral (som vanligt). De är väl mina nu för ett tag antar jag. Känns mycket bra. Jag har bara varit här i en vecka men börjar redan komma in i rutiner, är det inte galet hur fort man kan anpassa sig? Varje dag lär jag mig dock något nytt som tillexempel: att leda 5 ponnys samtidigt, lyckas öppna grinden och släppa ut dom i sin hage utan att orsaka trubbel; Att det är jätteskönt att arbeta utan smink, för svetten bara rinner ändå, eller så ser man ändå brun ut för att man blir så skitig. Och att det på riktigt finns människor som jobbar med att kommunicera med hästar, katter och GETINGAR. Det kallas för communicator och jag träffade en sån idag.
Så idag började Kilby skolan igen och det var ovanligt lugnt på gården. Nu när hon inte kan hjälpa till i stallen hela dagarna måste jag hitta någon som kan ersätta henne. Alltså en tjej som kan komma hit inom kort och som är tillräckligt liten för att kunna rida B-ponnys. Inte den lättaste uppgiften. En tjej från Kanada vore väl smidigast men enligt Kirsten är det enklare att hitta någon från Europa. Kanadensarna är inte intresserade av detta eller vill ha bra betalt påstår hon. Well, wish me good luck!
En vecka
Hallå! Statistiken har skjutit i höjden de senaste dagarna och jag har fått höra att en och annan tycker det är intressant att följa mig på mitt äventyr nu, genom bloggen. Jättekul tycker jag!!
Idag har jag varit här i exakt en vecka och ja, det har verkligen varit en omställning. Från att sitta i skolbänken och bara prata svenska till att gå omkring på gården och bara prata engelska. Jag är ganska säker på att jag gillar ett av alternativen bättre. Jag har tänkt mycket på vad jag har fått ut från gymnasiet och hur de åren har påverkat mig. Att sluta med hästarna var nog ett av de sämre besluten jag har tagit eftersom jag på så sätt tappade en del av min identitet. Att ha något att luta sig tillbaka på när allt annat känns tungt, en plats där man kan vara sig själv.
Det kändes som jag bara var en i mängden med en hög skolböcker medan mina vänner från skolan alltid på något sätt lyckades överträffa mig. Någon var fantastiskt duktig på fotboll, en annan bilar och den tredje verkade bara ha ett perfekt liv eftersom personen var omtyckt och POPULÄR. De hade sina identiteter och där stod jag och undrade vem jag var och hur framtiden skulle bli.
Det kändes som jag bara var en i mängden med en hög skolböcker medan mina vänner från skolan alltid på något sätt lyckades överträffa mig. Någon var fantastiskt duktig på fotboll, en annan bilar och den tredje verkade bara ha ett perfekt liv eftersom personen var omtyckt och POPULÄR. De hade sina identiteter och där stod jag och undrade vem jag var och hur framtiden skulle bli.
Okej så denna måndag började med att jag kom ut i stallet och började pyssla lite, sen kom Kirsten efter ett tag och bad mig gå till ridhuset och hålla i en lektion. Man säger inte gärna nej till henne så jag traskade bort dit och genomförde privatlektionen. Det gick ganska bra, tjejen var bara sju år och ponnyn var snäll så. Där stod jag i mitten och undrade hur fan man säger halt, "ehm can you do a halt at letter B? No, stop the horse.."
Phoenix, Minstral och Wink kändes alla superfina idag trots sommarvärmen. Jag börjar väl hitta de rätta knapparna. Kilby red 8 ponnys. Hon börjar skolan imorgon så hon ville väl passa på nu!
På eftermiddagen åkte vi iväg till en sjö och njöt i solen ett tag innan jag gjorde kvällen i stallet. Idag fick jag göra det på egen hand och jag är fortfarande lite förvirrad pågrund av alla paddockar, hagar, namn och vilken häst som ska gå i vilken.
Nyss ringde det från Sverige och i luren var en Stina, ca 7 år gammal som behövde prata med sin bästa vän efter en mardröm. Om du inte redan visste det finns jag här för dig alla tider på dygnet. Jag behöver inte ens skriva att jag saknar dig för det gör jag ändå så fort du inte är här med mig.
5
Lördag = Sovmorgon! Vaknade dock vid sju och kände mig pigg och glad vilket är väldigt ovanligt för mig vid den tiden på dygnet. På förmiddagen red jag Wink, Phoenix och Minstral och på eftermiddagen provred jag Dande, en jättehärlig Morganhäst. Hans ägare dyker tydligen aldrig upp..? men jag som har tid och ändå bor här tar gärna hand om en extra.
Sen kollade vi på Grand prix från Aachen, det är ju så i en hästintresserad familj att när det sänds på tv,n måste alla sitta samlade en stund i soffan. Kilby ritade tatueringar på min arm och frågade envist vilken min favorithäst var av de jag hittills har ridit, trots att jag har sagt att vi får vänta några dagar till innan jag bestämmer mig. Hon börjar redan kännas som en lillasyster.
Ikväll kom Nikki och Kirstens föräldrar över på middag, vi grillade och det var jättemysigt. Vi satt ute på verandan när det plötsligt började ösregna så vi fick skynda oss in. Kändes precis som hemma i Sverige. Något som är lite frustrerande är att det är så mycket nya ord som jag inte förstår när man har en konversation runt middagsbordet. Jag gillar att lyssna men vill också vanligtvis kommentera allting eller komma med åsikter. Haha så frustrerande när man inte riktigt hänger med!
Day 2
Min tredje dag här på gården går mot sitt slut. Idag på morgonen träffade jag Kilby för första gången, Kirstens 12-åriga dotter. Hon har varit ute och campat några dagar! Jättesöt är hon, full av energi. När jag hade lärt mig morgonrutinerna i det ena stallet gick hon och jag till den stora sommarhagen där det går runt 25 hästar för att hämta några av dem. Jag har noterat att hennes två rum i huset är helt täckta av rosetter och de ligger lite överallt i huset, stallen och bilarna också. Så jag frågade såklart om hon siktar på att bli en proffsryttare som Eric Lamaze. Hon svarade med ett stort leende "YAS!" Sedan hon var 2 år har hon ridit ponnysarna på gården och en vanlig dag rider hon fem stycken. Hon har väl ganska goda möjligheter om man säger så!
Idag har det varit runt 33 grader så på förmiddagen red jag bara Phoenix och Minstral. De båda fick jobba ungefär en halvtimme på utebanan och det räckte för att bli genomsvett. Efter det fortsatte arbetet på gården och det finns ju alltid något att göra. Denna dag hade varit superbra om det inte vore för mina enorma skoskav på mina hälar. Alltså det är så typiskt mig. Jag har haltat hela dagen och hoppat i Kirstens crocs så fort jag fått chansen. Anyways, efter lunch kom Nikki (Kirstens brors fru) hit och vi åkte iväg för att bada i en liten flod i närheten. Det var små vattenfall där och det var SÅ fint. Jag älskar redan naturen här.
På eftermiddagen hjälpte jag Julie i det andra stallet igen med eftermiddagsrutinerna. Det kom också små livliga barn som skulle ha sin ridlektion. Ikväll har jag tagit med kameran ut på en tur, haft middag med Kirsten och Kilby samt tagit en skön dusch. XOXO
1st day at work
Yes, jag lyckades faktiskt ta mig hit till Beaverwood farm! Själva resan som jag oroade mig lite för gick helt felfritt, det kändes som 3 timmar istället för 9 och jag fick fönsterplats vilket jag blev superglad för. Att mellanlanda på Newark var inte heller några problem, trots en av mina gigantiska väskor och att jag var tvungen att ta tåget till en annan terminal. Det första jag såg när jag öppnade dörren till utgången på en av Torontos flygplatser var en massa människor och skyltar. Men skylten som visades upp rakt framför mig var faktiskt den med just mitt namn. Kirstens föräldrar var där för att hämta upp mig och skjutsa mig till farmen och vi gick genom den enorma flygplatsen bort till parkeringen. En sak jag noterade direkt var att här i Kanada kör alla fina bilar, eller stora. Vad är det med Sverige och våra gamla volvos från 90-talet egentligen? Nåväl, en annan sak jag har oroat mig för är engelskan och att helt plötsligt börja använda ett annat språk. Ovärt att oroa sig. I bilresan på väg till gården (det tog nästan 2 timmar på grund av trafiken) babblade vi på konstant om det ena och det andra. Jag lär mig ett nytt ord var femte minut och mannen som satt bredvid mig på flyget berömde min engelska samt en man som jag träffade i stallet idag.
När jag anlände till gården möttes jag av Kirsten som äger gården, hon visade mig runt och jag blev väldigt nöjd med vad jag såg. På tredje våningen i huset bor jag! Ett stort och mysigt rum som jag har för mig själv. Egentligen skulle jag ha delat det med en annan svensk tjej, men hennes hemlängtan tog över. Hon hade precis börjat dejta en kille när hon flyttade hit, dom var nykära och sen.. kom han hit!! Med en stor bukett rosor. Han åkte hem och hon stod inte ut här, utan honom. Så hon drog också hem till Sverige igen. But, I don't blame her, håll hårt i den karln! Finns ens såna? Måste vara en på miljonen eller något sånt.
Okej, idag klev jag upp klockan sju och arbetsdagen började efter en snabb frukost. Kaffet här smakar gott så allt är i sin ordning. I 30 graders värme har jag tagit in och ut hästar, lärt mig några delar av systemet och organiseringen, ridit Phoenix, Minstral och Sunflower på utebanan, fodrat, mockat, sopat och såklart gjort lite random jobb såsom att ta ned alla flugfångare i hela stallet, sätta upp nya samt plocka äpplen. Japp. Det är inte en smart chef om hen inte låter dig göra lite skitgöra dag 1. Kirsten är en väldigt trevlig och busy woman, hon gör nånting hela tiden. För att inte jag ska stanna upp och inte veta vad jag ska göra ger hon mig flera instruktioner samtidigt eller berättar vad jag ska göra när jag är klar med den första uppgiften. Därför har den här första dagen rullat på smidigt och det ska bli kul att komma ut och lära mig ännu mer imorgon! Förhoppningsvis har jag tid imorgon att ta med kameran ut och fota, det är så otroligt fint här! Och fridfullt. Lite komiskt att 8 mil härifrån ligger en av de största städerna i världen.
sick n tired
Nu har det gått exakt en vecka sedan jag blev sjuk. Sömnbrist, ett arbetspass på 9,5 timmar och en kväll med hårt festande resulterade i halsfluss och körtelfeber. Ibland inser jag verkligen hur extremt ung och dum jag är, men som tur är lär man sig av sina misstag!
Min hals mår en aning bättre nu men jag har många gånger under denna vecka fått panikanfall då jag varken kunnat svälja, prata, sova eller dricka pågrund av smärtan. Bitterheten inom mig har också tagit över då jag insett att de 2 sista veckorna på mitt sista sommarlov spenderades sängliggandes.
Samtidigt inser jag hur absurt det är att jag blir bitter över min tillfälliga sjukdom som behandlas med lite antibiotika och sen är ett ont minne blott. Jag tänker på den som lever med en kronisk sjukdom, som tvingas leva en helt annan livsstil än jag. Man anar inte hur lyckligt lottad man är som är frisk och kan göra vad som helst, tills man själv hamnar i den där sitsen. Blir fast i den sjuka kroppen.
Precis som efter Bråvalla då jag var sjuk har jag varit rastlös som få, funderat fram och tillbaka. När jag har frisknat till ska jag iallafall; hänga med mina saknade vänner tills dem blir trötta på mig. Vara så jäkla duktig i skolan. Vara en fett cool och schysst trea. Springa skitfort. Bli brunett. Asgarva och ha kul. Ta det där jäkla körkortet. Jobba ihop stålar till en bmw. Satsa på vårt projekt och om det går åt helvete får det väl göra det. Jag ska dock inte festa som att det inte fanns någon morgondag, för det finns det.
1 år kvar sen befinner jag mig på en plats där ingen vet mitt namn
what happens erica?
Hej. Hejhej. Blir fantastiskt glad när någon faktiskt säger "jag läser din blogg" "blogga oftare!!" "du skriver så bra" "skriv för min skull". TACK, det värmer! Jag älskar att skriva, uttrycka mig och dela med mig av mina åsikter. Men det är inte samma sak som att blogga. Här vill jag dela med mig av mina dagar så mina vänner kan se vad jag har för mig. Eller bara skriva av mig någon gång då o då när jag känner för det.
Denna sommar blir det väldigt mycket pendlande mellan Stränkan och Viken! Har inte känt mig såhär splittrad på länge, saknaden sliter sönder mig inombords. Jag tror jag söker efter trygghet men jag vill samtidigt känna mig fri och jag inser att det förmodligen alltid kommer blåsa en storm inom mig.
Igårkväll bestämde jag spontant att åka till västervik idag igen. Ska inte tillbaka till jobbet förrän på lördag så den här veckan ska jag passa på att åka ut med båten!
3 underbara vänner
almedalsveckan
Just nu pågår almedalsveckan för fullt. Skulle varit rätt schysst att vara där, lyssna på några seminarier och tal men också turista runt eftersom Visby är en fantastiskt fin stad! Pratade faktiskt med några om att åka till just almedalsveckan förra året när jag var lite mer engagerad i politiken. Det senaste året har jag haft sådan tidsbrist att jag inte ens hunnit eller orkat intressera mig i ungdomsförbundet, tyvärr.
Politik - Urtråkigt eller extremt spännande. Gubbar i kostym som rabblar siffror eller människor som brinner för sina argument. Extrema åsikter eller åsiktslös. 2014 är supervalåret och politiken är någonting som rör varje individ. Det känns nästan som ett organiserat kaos och mitt bland alla åsikter, allt snack, krönikor och artiklar är det lätt att bli förvirrad och inte veta var man står. Vissa frågor väcker väldigt starka känslor och jag älskar (älska är ett starkt ord, men) att diskutera politik med mina vänner. I höst ska jag få rösta för första gången och det känns verkligen bra!
Häromdagen slog det mig dessvärre att någonting är väldigt skevt med Sverige idag, hela samhället. Det är faktiskt något som vi alla är experter på, till och med jag. Är det inte så att vi klagar något alldeles fruktansvärt? Om vädret, att vi har ont någonstans, utseende, den som är arbetslös beklagar sig över det, den som väl har ett jobb gnäller över det, staden man bor i är för tråkig och ja, listan kan göras lång! Ändå gör vi inte mycket åt det.
Detta är skrämmande, det leder inte bara till psykisk/fysisk ohälsa utan det påverkar också politiken. Det är regeringens fel, allting. Trots att de jobbar heltid på att försöka få ett fungerande välfärdsland där alla ska känna sig behövda.
Vi lägger gärna skulden på någon annan. En väldigt tydlig trend blandannat hos SD,s väljare, eller hos de som hånar höginkomsttagaren och påpekar att det ska vara jämställt för alla.
En företagare ägnar oftast 24 timmar om dygnet åt sitt företag, eller har det åtminstone i tankarna så ofta. Borde inte hårt arbete löna sig? Och är det inte rätt att om vill du ha nånting så får du kämpa för det?
Jämför vi med EU och resten av världen så har vi det så mycket bättre än våra medmänniskor i andra länder. Men det är lätt att leva med ögonen stängda och mycket vill ha mer, tyvärr är det så. Det är det som är problemet här, även om man är på toppen sneglar man på grannen, ser att han har den nyaste bilen och tänker att "fan jag måste ju vara bättre". Varför kan vi inte bara nöja oss någon gång? Släppa dessa ouppnåeliga krav och vad andra ska tänka om oss och, leva livet istället? Titta dig omkring och uppskatta vad du har för du kommer säkerligen få ett wake up-call. Och är du inte nöjd över något i tillvaron - jobba dig uppåt.
2008 reste jag till Indien och med mina barnögon såg och betraktade jag de indiska barn som levde på gatan i slumområdena. Det var när vi var inne i städerna för att utforska kulturen. Och det var så det såg ut, bland det kryddiga matoset, prickar i pannan, extrem hetta och tusentals människor. Små barn med knappt några kläder på kroppen som bad om mat och inget hem att gå till.
Jag har tröttnat på alla klagomål. Jag har sett hur jävligt människor kan ha det och då bryr jag mig inte speciellt om du klagar över hur mycket du har att göra på jobbet när du egentligen ska vara stolt och glad över att du har ett jobb att gå till. Jag bryr mig inte om du inte har råd med den där märkesklockan för det finns vissa som inte ens kan stava till sekundära behov.
Det jag främst ville få fram med den här texten är att vi svennar borde uppskatta det vi har och tänka efter en gång till innan vi öppnar våra invanda käftar och börjar klaga på något nytt. Och detta ska inte gå ut över politiken.
En enorm guldstjärna till dig som läste detta. Tack.
On my way to Strängnäs
En fin vy från gårkvällen
Sitter på ett tåg som susar fram genom sommarlandskapet hmm.. Sommaren är det absolut bästa med Sverige men where are u?
Dagarna efter Bråvalla har jag varit sjuk och inte kunnat göra något speciellt trots att jag har varit inspirerad och motiverad. Detta har resulterat i sömnlösa nätter med rastlösheten krypande i kroppen och så mycket tankar. Jag vill göra så mycket att jag blir galen.
Iallafall dagens eloge går till Zara Larsson efter att jag kikat in på hennes blogg och läst det hon skrev om "våldtäktskulturen" men även andra inlägg. Trots att hon bara är 17 och en offentlig person har hon så mogna åsikter och kämpar för det som är viktigt. Hon har inte bara en ljuv stämma och är vacker som bara den, hon är dessutom en mycket klok tjej. Så, GO Zara!
july 1st
En bild från tidigare idag då jag trotsade min förkylning och spenderade några timmar med bästis hemma hos henne! Oj vad jag kan sakna det livet ibland, att när som helst kunna träffa henne, ta hand om hästarna, leka med kattungarna och ha hundarna springande runt omkring sig. Plocka jordgubbar från fälten, köra hö, träna hästarna, ALLT. Så simpelt och underbart. Så mycket vi utforskade, upptäckter som blev våra hemligheter. Lustigt att allt som var självklart då kan bli en sådan längtan nu.
festivallivet
26-28/7 2014
WOW. Två festivaler avklarade och många minnen rikare! Summerburst som ägde rum på Gärdet på Östermalm var magiskt bra eftersom jag älskar house. Två dagar var perfekt då man orkade hålla igång hela tiden och det var superskönt att få sova i en lägenhet under helgen. Tyvärr tappade vi bort varandra inne på festivalområdet flera gånger, men vi hann ändå umgås under dagarna innan vi åkte iväg. Älskar när man är ett gäng med några av sina närmsta vänner, man kan luta sig tillbaka, bara prata och skratta åt vad som helst.
Bråvalla kan ha varit något av det bästa jag varit med om! Trots allt regn och leran känns det som att det hör till och man får stå ut med det i några dagar. Fick en aning cellskräck av att sova i tält så resten av nätterna sov jag och Sofia i bilen. Stämningen var på topp, alla man träffade var trevliga och musiken var förstås hur bra som helst.
Jag hann med att se älskade Krunegård, Den svenska björnstammen, Dimitri, Lana, Sam smith, Broiler, Blasterjaxx, Maggio (+Håkan!), Kings of leon, Alesso, Bastille, Adrian Lux, Kanye och Axwell & Ingrosso. Vissa som jag har drömt i flera år om att få se och vissa som verkligen överträffade mina förväntningar. Jag är iallafall galet nöjd med festivalandet och nästa sommar blir det definitivt återbesök!
Förkylningen kom som förväntat på posten igår så nu håller jag mig inomhus ett tag medan ovädret fortsätter. På fredag börjar verkligheten igen då jag börjar jobba.
the future seems so bright
Precis hemkommen från Mariefred där jag har spenderat min eftermiddag på Hedvigs jobb. Fellan var min date för kvällen och maten var supergod. Vi har smidit planer inför sommaren och summerburst o något säger mig att denna sommar kommer bli hur bra som helst!
Resten av veckan ska jag jobba jobba jobba och plugga järnet inför mitt sista prov i år 2. Vilken underbar känsla.
days like these
Sen jag kom hem från Berlin har det varit ett konstant pluggande från morgon till kväll har det känts som. Då jag är väldigt rastlös och har koncentrationssvårigheter har jag dock prioriterat träningen lite mer än vad jag kanske borde ha gjort men nu är det som det är! Denna vecka har nog varit den mest intensiva på länge med 3 inlämningar, 2 nationella prov, 1 redovisning, 1 lab-rapport och uppspel på musiken.
Det som motiverar mig nu är att det bara är 11 dagar kvar till min 18-årsdag och 19 dagar kvar till skolavslutning!! Är så glad för att jag har överlevt tvåan och lov är precis vad som behövs nu.
Denna fredagkväll har jag försökt lista ut hur man andas normalt igen och tagit mig tid att umgås med en liten del av min familj. Bland det viktigaste jag har i mitt liv.
Nu är det kanske bäst att jag laddar om inför en lång arbetsdag som väntar imorgon. Stormtrivs redan! På kvällen vankas det festligheter för en grabb som gått o fyllt 18, perfekt.
dreams
Jag drömmer väldigt ofta och väldigt konstiga drömmar om nätterna. För ett tag sen drömde jag att jag fick komma på arbetsintervju som spårade en aning.. tror inte att jag fick jobbet i alla fall. Det komiska med detta är då att jag för några veckor sen skickade in mitt cv till det här stället som jag hade drömt om. Jag fick komma på intervju på riktigt denna gången och nu i fredags var jag där och provjobbade! Ska fortsätta jobba där på helger och nu i sommar. Efter det här har jag nästan börjat tro på att det man drömmer kan bli verklighet♦